Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Samhället måste sluta dalta med de rika

Det finns en grupp män med mycket makt som ständigt osynliggörs i debatten. Högern och Svenskt näringsliv pratar om att de som tjänar minst som problemet, deras löner måste sänkas. Sverigedemokraterna tar i från tårna för att försöka ställa ”svenskarna” mot ”invandrarna” samtidigt som de själva sitter i näringslivets knä. Vänstern pratar allt för ofta om den vita heterosexuella medelklassmannen som normen i samhället och som därmed antas inneha makten.

Både vänstern och högern har en retorik som gömmer undan dem som sitter på mest makt och resurser och som utgör det största klimathotet: de rika.

Hur rika är de rika? Det kartläggs i LO:s nya rapport ”Makteliten – klyftorna större än någonsin”. Den politiska eliten tjänar 4,1 industriarbetarlöner, den byråkratiska eliten tjänar 7,5 industriarbetarlöner och den ekonomiska eliten (de 50 direktörer med störst inkomster) tjänar 54 industriarbetarlöner.

Dessa män (ja, de är förutom något enstaka undantag just män) tjänar mer på ett år än en industriarbetare gör under hela sitt liv. Är det rimligt? Är de riktigt? Är det rättvist?

Ja, svarar vissa liberaler. För i deras värld är summan på ditt bankkonto ett exakt mått på rättvisa. Också en direktörslön som motsvarar över 70 undersköterskors löner går tydligen att försvara samtidigt som Liberalerna kräver att undersköterskornas löner ska sänkas.

Nej, svarar de flesta andra. Ingen människa kan rimligen behöva så mycket pengar. Däremot vet vi att vi behöver både bönder, barnskötare, busschaufförer, brandmän och bibliotekarier för att samhälle ska fungera. Varför ska då en direktör tjäna mer på ett år än en arbetare tjänar under en livstid?

De växande klassklyftorna påverkar också klimatet. Det genomsnittliga koldioxidutsläppet i världen är fyra ton per år. Men den rikaste procenten släpper ut 200 ton koldioxid per person och år, enligt ekonomerna Thomas Piketty och Lucas Chancel. Vi kan fråga oss vad det spelar det för roll om vi tar cykeln istället för bilen till ICA när SCA:s ledning tar privatplanet för att hämta hunden?

Till sist vet vi också att klassklyftor påverkar nästan alla områden. Precis som Richard Wilkingson och Kate Picket visat i sin bok ”Jämlikhetsanden” spelar

det ingen roll om vi tittar på forskning gällande drogproblem, kriminalitet, skolresultat eller förväntad livslängd. Jämlika samhällen är nästan alltid bättre.

Nu är det dags att dra fram de rika och i ljuset och starta diskussionen om hur de ska bidra mer till samhället. Hur kan de rikas förmögenheter, fastigheter och klimatutsläpp beskattas hårdare så att vi får råd med sådant som gör oss rika tillsammans?

Och vad är regerings plan för att vända utvecklingen och på allvar minska klyftorna? Ett svar på den frågan är det minsta vi kan förvänta oss av en S-ledd regeringen med en svetsare som statsminister.