Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rolf Aggestam omfamnade Självet

Poeten och författaren Rolf Aggestam, Stockholm, har avlidit 79 år gammal. Närmast anhöriga är hustrun Annelie, barnen Sasja, Malena och Johanna med familjer och barnbarnen Hjalmar, Love, Julia och Adam.

Roffe Aggestam, aldrig Rolf Aggestam, debuterade 1973 med diktsamlingen Ditt hjärta är ett rött tåg. Han skrev sedan ytterligare tio diktsamlingar, varav den sista, Mitt i det veka livet, ges ut postumt nu i januari.

Roffe läste i Lund, kom sedan till Sydsvenska Dagbladet i Malmö och flyttade därefter till Stockholm för ett arbete på Pogo Press. 1973 blev han tillsammans med sin lumparkompis poeten Gunnar Harding redaktör för Lyrikvännen och FIB:s Lyrikklubb fram till 1977.

Buddist ville han inte kalla sig, men allt sedan tonåren var han intresserad av zenbuddismen och företog bland annat resor till japanska buddistkloster. Roffe lyckades på ett märkvärdigt sätt förena österländskt tänkande med gammalt svenskt bondförnuft bottnande i den isländska sagan.

Förutom buddismen var C-G Jung en ledstjärna i Roffes liv. Och särskilt Jungs idé om Självet. Det vill säga att man ska vara den man innerst inne är. Detta lyckades Roffe med.

Roffe älskade manuellt arbete av många slag. Detta fick inte minst utlopp på hans och Annelies torp Pålmon utanför Näsåker i Ådalen. Det märks också tydligt i hans dikter.

1994 utgav han romanen Niagara som speglar hans sista resa med sin svårt cancersjuke bror. För denna djupt gripande och älskade roman tilldelades han Eyvind Johnson-priset året därpå – ett av de många priser han belönades med för sitt författarskap.

Roffe spelade i många år en central roll som litterär rådgivare åt Wahlström & Widstrand och satt också i redaktionen för W&W:s litterära kalender Halifax 1987-1996. Han var även en av initiativtagarna till poesiveckan i Sollefteå.

I ett svenskt kulturliv som ofta söker sin inspiration i grekisk mytologi eller annan litteratur var Roffe unik. Vem utom Roffe skulle döpa en diktsamling till Häpp Hopp? Och vem utom han skulle kalla en diktsamling Med handen om pennan?

Den senare titeln antyder att någon annan än poeten styr innehållet. Kanske det Jung kallade Självet. Man kommer osökt att tänka på Czesław Miłosz rader ”Jag är endast en som för protokoll över det osynliga/det som dikteras för mig och ett fåtal andra.”

Roffe tillhörde dessa, de få andra. Både som poet och människa.

Börje Lindström, Olle Thörnvall med flera vänner