Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riksdagskrönika Jasenko Omanovic (S): Migrationen måste ses som en helhet

Annons

Det finns några samhällsfrågor som vi alla har åsikter om. Ofta har man egna erfarenheter i frågan som inte sällan skapar engagemang.

Det finns även samhällsutmaningar där många fler har åsikter än erfarenhet. Ett sånt exempel är migrationen och integrationen.

Frågan dök, inte helt oväntat, upp i förra veckans partiledardebatt.

Kristersson (M) försökte med orden göra likhetstecken mellan migration och kriminalitet, medan Åkesson (SD) pressade Löfven (S) på svar om när man ska sluta bevilja folk att stanna i Sverige med tanke på att 120 000 personer fick uppehållstillstånd här under 2019.

Den första sekunden tänkte jag ”Va?!” Men eftersom jag nu har lyssnat på Åkesson i riksdagen i nästan tio år vet jag att man måste granska alla hans påstående. Och visst, 120 000 uppehållstillstånd under 2019 stämmer. Men som vanligt är det inte hela bilden.

Av dessa var bara 19 000 asylsökande. Nästan 16 000 var studenter, 10 000 kom från andra EU/EES-länder, drygt 43 000 var arbetskraftsinvandrare och knappt 32 000 var anhöriginvandrare. Den sista gruppen kan man dela in i tre grupper: de med en anknytning till svenska medborgare, barn födda i Sverige till föräldrar med uppehållstillstånd men inte medborgarskap och till sist drygt 7000 personer med anknytning till asylsökande/flyktingar.

Summa summarum: folk kommer till Sverige av många olika anledningar. Är det speciellt konstigt? Nej! Ett land som till stora delar bygger sin välfärd på export är ofta ett öppet land. De nästan 16 000 utländska studenterna och forskarna på våra universitet behövs. Alla våra stora företag skapar möjligheter för svenskar att jobba ute i världen, och samtidigt möjligheter för folk från andra länder att jobba här.

Trots detta har vi alltid haft en reglerad invandring i Sverige. Och som en del av det tog vi i slutet av 60-talet emot mer än 110 000 arbetskraftsinvandrare från Finland. Därutöver har många italienare, greker, turkar och jugoslaver bidragit till ökad tillväxt här. Ytterligare lite senare tillkom ett antal grupper flyktingar: som chilenare, iranier, kurder och bosnier som i dag är en del av vårt samhälle på alla sätt och vis.

Men finns inga problem med denna invandring då?

Jo, det gör det. Ett upparbetat problem är trångboddhet som följt på extrem urbanisering, otillräcklig bostadspolitik, bristfälliga kommunplaceringar av nyanlända samt en minskad statlig arbetsmarknadspolitik.

I dag har vi, historiskt sett, en mycket hård migrationspolitik på ett område – asyl.

Det vi skulle behöva göra för att förhindra fler problem framöver är att reglera även arbetskraftsinvandringen.

En behovsprövad arbetskraftsinvandring skulle fungera utmärkt för företag som behöver kompetens som inte finns till förfogande på arbetsmarknaden inom EU i dag.

Jag är helt övertygad att många av de bärplockare, plantörer och städare med flera som i dag hämtas ifrån Asien och Sydamerika gör ett jobb som lika gärna kan utföras ut av personer som redan finns i landet och har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Migrationen måste ses som en helhet. Det går inte att ha en totalt fri arbetskraftsinvandring och en inhemsk arbetslöshet utan att det får konsekvenser för framtiden.

Jasenko Omanovic

Jasenko Omanovic är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland