Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riksdagskrönika Ingemar Nilsson (S): Önskelistor i juletid

Vintermörkret sänker sig över Sverige, precis som vanligt vid den här tiden på året.

Runt om landet letar vi fram advents- och julpynt. Ljusstakar, stjärnor, ljusslingor ska hittas, redas ut och testas. Har vi hittat allt, funkar de i år också? Måste vi skaffa nya? Samma visa varje år. Gran ska också skaffas, på ett eller annat sätt. Sedan detta med julens önskelistor….

Har du skrivit din önskelista? Inte? Jamen gör det då, du vet tiden går och både jag och tomten blir stressade annars….

Lite av samma känsla infinner sig i det politiska Sverige i dessa dagar. Lite skymning när det gäller att få en regering på plats.

Alla letar efter en ny regering. I det letandet får många av dem några timmar eller dagar i strålkastarljuset. En del letar nog efter sin politik också.

Dagar av väntan och kanske längtan. Inget är ju som bekant som väntans tider, så även i huset på Helgeandsholmen. I väntan på en ny regering händer allt och samtidigt absolut ingenting.

Att säga att spekulationens vågor går höga är årtiondets ”understatement”. Inte minst tvingas media bidra till detta, för att fylla sina spaltmillimeter eller sekunder i respektive medium i en alltmer rasande takt. Under tiden går livet vidare därutanför huset, eller hur?

 Nåväl, några av husets innevånare har nu i alla fall skrivit sina önskelistor och lämnat dem till den som det verkar, ende vuxne i dramat.

Önskelistor som kräver hårda politiska högergirar. Önskelistor om uppluckrad eller helt borttagen arbetsrätt, införande av marknadshyror, sänkta skatter (mest för högavlönade), mer av Rut-avdrag med mera.

För balansens skull har nu också lite vänstersvängar krävts. Brist på självförtroende tycks inga av husets innevånare lida av.

Jag inser att (nästan) alla önskar sig att få en regering på plats, få julefrid, men frågan är väl när blir priset för högt? När riskerar väljarna att sätta julgröten i halsen? När säger den vuxne, det där har vi ändock inte råd med i vårt Sverige?

 Vi får väl se. Själv funderar jag på att skriva min egen önskelista. Jag har ju i och för sig redan skrivit en sådan på riktigt, (under allmänna motionstiden) Där finns saker som dubbelspår på Ostkustbanan, en förstärkt position för Mittuniversitetet, en förbättrad sjukförsäkring bl.a.

Men eftersom man nu tydligen kan önska sig vad som helst funderar jag på att komplettera med en lista till.

Vad sägs om minskade inkomst- och förmögenhetsskillnader, ökad tillväxt i hela landet, full sysselsättning, stärkt arbetsrätt med förbud mot ”hyvling”, jämställda löner mellan kvinnor och män, en bra skola för alla, en skattereform för ökad rättvisa och stärkta pensioner, så där till att börja med?

Vi får väl se hur denna Vintersaga utvecklar sig. Till dess önskar jag er alla en riktigt God Jul och lovar att återkomma under mellandagarna med en recension på vad som fanns i säcken och vad julen levererat till Sverige, svenska folket och eventuellt till mig!

 

Ingemar Nilsson

Ingemar Nilsson är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland