Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riksdagskrönika Ingemar Nilsson (S): Ett konstigt år snart till ända

När vi tryckte på voteringsknappen, strax efter klockan tre på eftermiddagen den 18 december 2019, så var det decenniets sista omröstning i Sveriges riksdag.

Där och då fastställde vi en budget för Sverige för år 2020. En budget som innehåller väldigt bra saker och en del lite mindre bra saker. En politisk kompromiss ja, men som ändå gör att Sverige går att regera, vilket inte är oväsentligt.

Inte minst när man tänker tillbaka på ett år som inleddes med en övergångsregering och där misstroendeförklaringar har blivit legio.

Det politiska landskapet i Sverige förändras och förändringen fortgår. Bra eller dåligt? Beror nog på vem du frågar. Säkert är att det inte är något unikt för Sverige, se på utvecklingen runt om i hela Europa. Ökad polarisering, protektionism, ökad nationalism syns på många håll och tar sig olika uttryck.

Reaktioner som ofta är uttryck för osäkerhet, rädsla och otrygghet inför framtiden och inför förändringar. Förändringar som frestar på de demokratiska systemen och deras trovärdighet.

Vi ser det också regionalt och lokalt i vårt eget land. Ökade spänningar och motsatta intressen. Nya lokala och regionala partier bildas som ett uttryck för detta.

Centrum mot periferi, stad mot land, urbaniseringen är förklaringar som ofta hörs. Det är säkert delar av förklaringen men jag tror det finns fler och jag tror att det är här vår politiska utmaning ligger. Om inte människor ser att de är med, att de är en del av samhället, att vi alla får del av samhällets utveckling, då ökar motsättningarna, då dras samhället isär. Då är också hela vårt demokratiska samhällsbygge i fara.

Vi måste föra en politik som håller ihop samhället, människorna, kommuner och regioner. En politik som minskar skillnader och klyftor, en politik för ökad jämlikhet.

Jag väljer två exempel så här i min sista krönika för decenniet där jag vill arbeta för förändringar i framtiden.

Den ekonomiska utvecklingen. Vi har en oacceptabel utveckling av ekonomiska skillnader mellan människor. Inkomstskillnaderna är för stora. Vi behöver återfå mer av solidarisk lönepolitik. Det krävs för att den svenska modellen ska bestå.

Men framförallt behöver vi ett rättvisare skattesystem. Här ligger huvudförklaringen till de ökade skillnaderna. Vi måste rusta vårt pensionssystem så att den som arbetat hela sitt liv får en anständig pension. Våra försäkringssystem ska ge ekonomisk trygghet.

Välfärden. Den generella, solidariskt finansierade välfärden, med hög tillgänglighet för alla, är den viktigaste omfördelande jämlikhetsfaktorn i vårt samhälle. Den måste utvecklas och förstärkas. För det krävs politik, politik för ökad jämlikhet.

Tankar om lösningar återkommer jag gärna till i en krönika under nästa decennium och du är alltid välkommen med dina förslag.

Till dess önskar jag alla er ett gott slut på 2019 och ett riktigt gott nytt år!

Ingemar Nilsson

Ingemar Nilsson är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland