Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Riksdagskrönika Ingemar Nilsson (S): Ett farligt politiskt spel

Annons

Sveriges Radio har en podd med namnet Det politiska spelet. Den tål att lyssnas på. Som politiskt aktiv har man ryggat tillbaka lite för namnet, man vill inte se politiken som ett spel. Efter den senaste tidens händelser tvingas åtminstone jag delvis tänka om.

Visst, vi har ett knepigt parlamentariskt läge i Sverige och det saknas förutsättningar för att bilda en majoritetsregering. Vi hade en lång process för att få en regering på plats. En process som innehöll inslag av politiskt spel. Men nu har den ”samlade oppositionen” tagit spelandet till en helt ny nivå.

Budget för det kommande året, ekonomi och spelregler för staten, myndigheter, statsbidrag till kommuner och regioner dominerar riksdagens arbete varje höst. Budgetprocessen omgärdas av lagregler, överenskommelser, normer och praxis. Allt i syfte att skapa förutsägbarhet och ordning och reda i den offentliga verksamheten.

I stort har detta fungerat väl och respekterats av i princip samtliga partier. Det är nu på väg att bli historia.

Den 18 december 2019 fattade riksdagen beslut om budget för 2020. Där finns både stort och smått, bland annat statens anslag till kommuner- och regioner i form av statsbidrag. Beslutet i december innebar att nivån på dessa statsbidrag höjdes med 5 miljarder, mer pengar till välfärden med andra ord.

Tre veckor senare kommer Moderaterna till finansutskottet och kräver ytterligare 3 miljarder till kommuner- och regioner. Mer resurser till välfärden var budskapet. Jo kanske det, men var det inte i själva verket sättet man finansierade sitt förslag på som var motivet?

Jo, på så sätt kunde man stoppa enskilda delar av den tre veckor gamla budgeten som man tyckte illa om. Finurligt. Genast slöt KD och SD upp på Moderaternas linje. Då kände sig också Vänsterpartiet föranledda att kräva att budgeten från december skulle rivas upp och man krävde 10 miljarder mer, dock utan finansiering som vanligt. Trots helt olika utgångspunkter kunde dessa fyra partier fortsätt sin process för att riva upp den beslutade budgeten.

Vårt svar blev att tidigt ge besked om innehåll i vårbudgeten. Besked till kommunsektorn om ytterligare 5 miljarder under 2020, totalt alltså 10 miljarder. Ett större tillskott än vad (M) krävt.

Allt frid och fröjd då? Nejdå, då har den då samlade oppositionen bestämt sig för att plussa på med ytterligare 2 miljarder. Spelet, för det är just det, ett maktspel, går vidare och i skrivande stund vet vi inte riktigt hur och var det slutar. Men när V är beredda att via ombud förhandla med SD för att spela maktspelet då kan allt hända.

Regeringen med samarbetspartier har lyckats lägga en budget på drygt 1 000 miljarder. Att korrigera den med 2 miljarder till välfärden kan jag naturligtvis lätt leva med. Det allvarliga med spelet är att långsiktiga regler, tillit och tilltro, som krävs för att gemensamt bygga ett starkt samhälle och ett tryggt Sverige hotas, på sikt ett hot mot demokratin.

Den spelteorin ställer inte jag upp på. Sverige kan bättre.

Ingemar Nilsson

Ingemar Nilsson är socialdemokratisk riksdagsledamot från Västernorrland