Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ridån går ner för Sandrews

Filmimperiet Sandrews har fallit. Den sista mars läggs biodistributionen ner, sedan återstår bara smulor av en av den svenska filmhistoriens viktigaste aktörer.

Annons

Hans livsverk är döende men i lokalerna på Floragatan i Stockholm är Anders Sandrew i högsta grad levande. I entrén - full av blommor efter avskedsfesten - hänger ett stort porträtt i olja och i en minneshörna på andra våningen står en flaska Sandrew Port, portvinet som han tog sitt namn ifrån.

– Det känns nästan som om jag känner honom. Jag har ju hört så mycket berättas, om hur han brydde sig om människor och var väldigt sparsam, säger Katarina Lindgren när hon visar oss runt i huset.

Hon började på Sandrews som 17-åring 1967, först som rekvisitör och produktionsassistent, senare med marknadsföring. Hon har sett företaget förändras, från stor filmproducent och mäktig biografägare till en distributör bland många som tävlade om de stora amerikanska kontrakten.

– Nu har vi gett bort det fina Warnerkontraktet. Men vad skulle vi annars göra, nu när företaget inte ska finnas kvar?

Sandrews historia kan sammanfatta den svenska film- och biokulturens utveckling. Anders Sandrew började med en handfull biografer, expanderade under krigsåren, då svensk film fick ett stort uppsving. På den tiden gjorde man mest underhållningsfilm, den sortens breda komedier som direktör Sandrew själv uppskattade

Men även om Sandrew inte var någon filmvisionär omgav han sig med människor som kunde tänka nytt - Rune Waldekrantz som senare blev Sveriges främste filmhistoriker och Lorens Marmstedt, som producerade Ingmar Bergmans tidiga filmer.

– Han litade på människor som fick rätt fria händer, så länge pengarna flöt in och recensionerna var bra, säger Jan Olsson, professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.

På 60-talet blev Sandrews det radikala alternativet till SF. Man samproducerade utländsk film, bland annat med Nya vågen-namn som Jean-Luc Godard och Agnès Varda, och fick en stor succé med Vilgot Sjömans "Jag är nyfiken - gul".

– Vi var ganska okonventionella i våra satsningar på nya regissörer. Kjell Grede var ju lärare innan han gjorde "Hugo och Josefin", berättar Katarina Lindgren.

Men mot slutet av 1900-talet fick biograferna allt svårare att gå runt. När mediejätten Schibsted gjorde företaget till en del av sin medieportfölj (konkurrenten Bonnier ägde SF) var det början till slutet. Först såldes biograferna och nu läggs alltså den sista skärvan av bioverksamheten ner: distributionen.

– Sandrews var för stora och kommersiella för att kunna bli lika nischade som minimala företag som Folkets bio, och de var inte tillräckligt ekonomiskt tuffa för att kunna konkurrera med SF, säger Jan Olsson.

Men under sina 85 år var Sandrews pionjärer på många plan. På 70-talet byggde man de första biograferna med flera salonger, ett varsel om vår tids enorma biografkomplex. Och redan 1954, två år innan Sveriges Televisions födelse, satsade Sandrews på kommersiell tv. Under en vecka sändes sponsrade tv-program i Stockholms skyltfönster.

– Det var ett jättespännande mediespektakel som skapade debatt: Om regering och riksdag hade låtit det fortsätta tror jag att vi hade haft ett helt annat medielandskap i dag, säger Jan Olsson.

I stället råder sorgsen stillhet på Floragatan. Katarina Lindgren berättar om andra tider, då skådespelare och regissörer sprang i trappan, klippte film i klipprummet och visade film i biografen med senapsgula stolar och träpaneler. Ingmar Bergman hade kontor här under några år ("när han körde en film fick ingen åka med hissen, då skulle det vara helt tyst"), nu är det Ulf Malmros som hyr ett rum i huset. Den första maj får även han flytta ut.

Tidslinje - Sandrews:

1885 Anders Andersson föds.

1901 Han tar namnet Sandrew och startar sitt första företag

1926 Anders Sandrew omvandlar en fastighet på Kungsholmen till sin första biograf, Metropol med 443 platser.

1937 Sandrews blir aktiebolag, nu med tolv biografer.

1939 Anders Sandrew bildar ett filmdistributionsbolag tillsammans med filmregissören Schamyl Bauman.

1940 Alice Babs korrumperar ungdomen i "Swing it magistern".

1942 Rune Waldekranz (sedemera Sveriges första professor i filmvetenskap) blir Sandrews första produktionschef.

1947 Anders Sandrew ger sig in i teaterbranschen och tar över Oscarsteatern.

1951 Arne Mattssons "Hon dansade en sommar" nakenchockar biopubliken medan "Fröken Julie" med Anita Björk och Ulf Palme blir första svenska film att vinna Grand Prix i Cannes.

1953 Ingmar Bergmans Sandrewsfilm "Gycklarnas afton" får biopremiär.

1954 Under en vecka sänder Sandrews kommersiell tv i Stockholms skyltfönster.

1957 Anders Sandrew avlider.

1960 Sandrewstipendierna delas ut för första gången.

1961 Må bra-klassikern "Änglar, finns dom?" med Jarl Kulle och Christina Schollin får premiär - än i dag en av Sveriges största publiksuccéer.

1967 Vilgot Sjöman väcker starka känslor världen över med den frispråkiga "Jag är nyfiken - gul".

1970 Sandrews öppnar Sveriges första biografkomplex: Grand 1-2-3. I samband med nybyggen och ombyggnader läggs hälften av de gamla Sandrewsbiograferna ner.

1983 Sandrews förhandlar om att köpa SF men faller på målsnöret. SF köps senare av Bonnier.

1985 Sandrews har 83 filmdukar på 24 orter.

1997 Sandrewskoncernen säljer sina teatrar Oscars, Intiman och Vasan.

1998 Mediejätten Schibsted köper 50 procent av Sandrews

2004 Samtliga Sandrewsbiografer bjuds ut till försäljning. SF nappar men stoppas av Konkurrensverket. Triangelfilm köper biografkedjan och döper om den till Astoria.

2006 Schibsted blir ensam ägare av Sandrews.

2007 Astoria går i konkurs.

31 mars 2011 Sandrews lägger ner sin biodistribution. Nu återstår bara dvd-distributionen.

Fakta - Anders Sandrew:

Anders Sandrew växte upp på en bondgård i Vendels socken i Uppland. Som 16-åring köpte han tillsammans med sin bror en speceriaffär i Stockholm. Eftersom namnet Andersson & Andersson redan var registrerat av en annan firma tog han namnet Sandrew från etiketten på en flaska portvin i butiken.

Butiken gick bra och i mitten av 20-talet började Sandrew placera vinsten i fastigheter. En av dem lockade hugade biografägare, något som fick Sandrew att förstå att biografer låg i tiden och själv omvandla huset till biograf. Det blev den första i ett imperium av biografer över hela Sverige. Han lierade sig också med en rad filmproducenter och såg till att företaget började producera egen film.

Sandrew var även förtjust i att gå på teater, särskilt operett, och ägde snart en handfull teaterhus i Stockholm. Oscars var hans favorit, den som han kallade "min älskarinna". Han gifte sig aldrig och fick inga barn, men anställde många släktingar i företaget.

Karin Svensson/TT Spektra