Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Richard Turpin gör som Disney

Annons

Nattens drottning blir martyrmamma, prinsen en vinglig kalv och Papageno tupp. Richard Turpin leker med "Trollflöjten" för att tala direkt till en modern publik. På onsdag kväll är det premiär på Folkoperan i Stockholm.

Låt oss säga det på en gång: alla scener är kvar liksom musiken. Ljudet är till och med mer ursprungligt än i de flesta andra uppsättningar av Mozarts mesta operaörhänge.

Folkoperans nya chefsdirigent Marit Strindlund har hyrt in 27 musiker från barockorkestern Rebaroque som dessutom spelar på tidstypiska fioler och naturhorn.

När Malmö opera i våras gjorde sin hyllade uppsättning av "Trollflöjten" valde man medvetet att vara trogen även mot Emanuel Schikaneders orginallibretto, med de tidstypiska köns- och rasfördomarna intakta. För regissören Richard Turpin är det otänkbart. För vad handlar "Trollflöjten" om - egentligen? Den unge prinsen, Tamino, genomgår svåra prov, mognar och får till slut sin vackra oskuld, Pamina.

Jag ville inte ha den här kyska Pamina, det är en så tråkig belöning för att bli man. Efter att först ha klarat av en massa idiotiska prov och sedan få någon idiotisk insikt som är hemlig för alla, får han - en oskuld. Sådana historier har man hört till leda - jag ville inte berätta det en gång till.

Tribunalens grundare

Richard Turpin, politiskt lagd teaterkonstnär och en av grundarna av Teater Tribunalen, fri teatergrupp bara ett kvarter bort. En vecka före sin debut som operaregissör sitter han på åskådarplats och antecknar. Repetitionstiden har varit kort, de återstående dagarna är framför allt dirigentens och några saker till måste falla på plats. Turpin vill underhålla, men inte bara.

Men jag är glad att det är "Trollflöjten" jag debuterar med. Det här lekfulla kynnet som ända finns i Mozarts och Schikaneders original är som en boll att serva vidare på. Jag kan tänka mig att det skulle ha varit svårare med "Parsifal" eller "Lohengrin".

Flirtig Pamina

Turpin låter Kristina Hansson göra en flirtig fladdermusliknande Pamina som trånar efter sin fångvaktare, som är äldre och mer erfaren än den kalvige prinsen. En långt svårare reginöt var just fångvaktaren, Monostratus, i Schikaneders original en elak svart slav.

Richard Turpin tänkte Disney. Precis som i Disneys "Robin Hood" har han gjort alla rollfigurer till mer eller mindre tydliga djur - utom en, Monostratus.

Han är den ende i slips och kostym. I originalet är han en svart slav som är kåt på jungfrun, jag tyckte det var trist och funderade på hur man skulle kunna göra för att det skulle gå att identifiera sig med honom. Nu är han den ende vite mannen på scenen - alla andra är djur. Om man gör normen till den mest utsatta rollfiguren kanske det funkar.

Mer läsning

Annons