Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reseles enträgna arbete lyckades

Alla älskar positiva exempel; människor som lyckas mot alla odds, företag som blomstrar på nya marknader och byar som dömts ut men börjar leva igen. Historier som dessa återberättas inte bara i Hollywoodfilmer utan inte minst i norrländska medier och på konferenser där kommunpolitiker träffas för att utbyta erfarenheter. Men varför älskar vi dessa framgångssagor? Är det för att de är representativa? Nej, då skulle de varken kvalificera sig som nyheter eller goda exempel.
Snarare lyfts de fram för att de bryter mot normen.

Annons

Under hösten och vintern har jag arbetat med ett museiprojekt som under året kommer visas på de fyra nordliga länsmuseerna i Västerbotten, Norrbotten, Jämtland och Västernorrland. Under det arbetet har jag fått tillbringa en hel del tid i en fantastisk by som heter Resele. Den ligger längs bägge sidorna av Ångermanälven utmed en djup och dramatisk sträcka av älven och knyts samman genom en rad spektakulära hängbroar. Man tror man hamnat någonstans i nordvästra USA kanske, men det här är Sollefteå kommun, Ångermanland.

Det går inte bra för vare sig Västernorrlands län eller Sollefteå kommun. Befolkningsminskningen har varit påtaglig länge, men i Resele har man efter hårt och envist arbete lyckats vända utvecklingen. Man har räddat byskolan och affären, lockat till sig inflyttare med nya idéer och lärt sig samarbeta över parti- och generationsgränser.

Resele är en by man gärna pratar om på konferenser, skriver om i Tidningen Land och visar upp som positivt exempel. Men vad är deras historia egentligen ett exempel på?

Jo, mest av allt – skulle jag vilja säga – är Resele ett bevis på hur enträget man måste arbeta för att stå emot de strukturer som bryter ned norrländsk landsbygd, på vilken kraft man måste uppvisa för att hindra politiker från att slentriancentralisera all kommunal service till sin tätort och på hur ovanligt det är att man lyckas. Resele skulle knappast väcka uppmärksamhet om man vore en by i mängden.

Men det är inte så de flesta tycks förstå bruket av positiva exempel. Jag har läst ett antal arga insändare på sista tiden, skrivna av människor som fått nog av det mörker jag målar upp när jag pratar och skriver om det norrländska inlandets framtid. De vill att jag ska berätta om allt det som är bra, om lyckade entreprenörer i Lappland, glada stinsar längs inlandsbanan och om fantastiska byar i Norrbotten. Och jag borde kanske göra det mer, men jag har hittills valt att låta bli för jag har tänkt att de positiva exemplen kan ställa sig i vägen för en förståelse av allvaret i den negativa utvecklingen. Men jag gör ett försök: Besök gärna utställningen Inland på något av länsmuseerna under året och se resultatet.

Några artiklar den senaste tiden om Resele som exempel:

http://www.allehanda.se/angermanland/solleftea/lokal-satsning-lyfter-lanthandel

http://www.allehanda.se/opinion/ledare/lat-lanthandlarna-leva

http://www.allehanda.se/angermanland/solleftea/bryt-er-loss-norrland