Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Regionmotståndarna jublar för tidigt

Först kom beskedet om att regeringen inte kommer att gå vidare med försöket att bilda en storregion Norrland. Och nu har det meddelats att regionförhandlingarna har strandat helt.
Det blir helt enkelt inga nya storregioner, tyvärr.

Det här går inte att beskriva i andra termer än att det är frågan om ett fullständigt politiskt nederlag för civilminister Ardalan Shekarabi (S), och för den så kallade samarbetsregeringen.

Beskedet är djupt beklagligt eftersom regeringen och Centerpartiet naturligtvis hade kunnat nå en uppgörelse i de här frågorna. Det som saknades från parterna var helt enkelt ett starkt politiskt ledarskap för att sätta sig över de blockpolitiska låsningarna som uppstått.

Det är beklämmande att regeringen har drivits till den här punkten. Det gäller särskilt ur ett Norrlandsperspektiv. Mycket går att härleda till det motsträviga Jämtland, ja, Jämtlandscenterns fasoner går nu ut över hela Norrland.

I något avseende går det givetvis att förstå hur partiegoismen drivit Centerpartiet att uppfatta en Norrlandsregion som ett slags "gerrymandering" från Socialdemokraternas sida. Alltså att en storregion skulle leda till en valkretsindelning som befäster ett socialdemokratiskt maktinnehav i norr. Men det är inget giltigt argument mot regionbildning i sak.

Det måste också medges att framför allt Moderaterna, med sina krav på folkomröstningar, har varit skickliga på att underblåsa en (folklig) opinion mot regionaliseringsprocessen. Det finns fog för att hävda att regionfrågan har blivit, som det populärt kallas, helt trumpifierad av opportunistiska politiker.

Ställt inför fullbordat faktum är det dock viktigt att beskriva konsekvenserna av att förhandlingarna nu har strandat. Detta innebär i praktiken att de nuvarande dysfunktionella landstingen fortsatt kommer att kunna organiseras i småregioner under nuvarande ledarskap. Och detta borde inte vara önskvärt av någon – inte ens av de mest högljudda regionaliseringsmotståndarna.

Det manar till eftertanke. Men här finns också ett ansvarsutkrävande. De politiska företrädare som har argumenterat emot en regionalisering bär nu ett tungt ansvar för att beskriva hur de små regionerna ska kunna utvecklas på egen hand.

Ja, regionaliseringsmotståndarna jublar för tidigt. Det är bara en tidsfråga innan de inser att de har skjutit sig själva i foten.