Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Pontus Almquist: Fega politiker är största hotet mot ny teknik och nya företag

Kreativ förstörelse är nödvändigt för att det ekonomiska välståndet ska växa. Men att skapa förutsättningar för den kräver politiskt mod.

Annons

Nationalekonomen Joseph Schumpeter myntade på 40-talet begreppet "kreativ förstörelse" för att beskriva hur ekonomisk tillväxt uppstår när ny teknik ersätter gammal, och hur nya företag vinner mark på etablerade företags bekostnad.

I ett nytt arbete från forskningsinstitutet Ratio beskrivs och undersöks svenska exempel på just sådan kreativ förstörelse. Bland annat behandlas hur taxiföretaget Uber chockade taximarknaden genom sin delningstjänst Uberpop.

De etablerade taxibolagen och taxifacken kände sig hotade. Det blev många frågor av typen: Vad ska hända med vår lönsamhet när ett nytt företag kan leverera samma tjänst men till lägre pris? Och vad ska hända med våra jobb när man i praktiken inte längre behöver licens för att köra taxi?

Etablerade företag har inget intresse av nya institutionella förutsättningar inom den egna branschen - även om det är till konsumenternas fördel.

Några ilskna myndigheter, stämningar och konflikter senare gick tjänsten i graven, men fallet är icke desto mindre intressant för den som vill förstå kreativ förstörelse. Detta då politiken inte hann med teknikutvecklingen.

Etablerade företag har inget intresse av nya institutionella förutsättningar inom den egna branschen - även om det är till konsumenternas fördel. Befintliga strukturer har ju fungerat och gynnat dem själva.

Såsom Ratiostudien påpekar kan stora och etablerade aktörer utöva så kallad regulatory capture - det vill säga, att man påverkar lagstiftningen till sin egen fördel på nya företags bekostnad. Man har dessutom etablerade kanaler in till makten; representeras i regeringens remissrundor, och har ett socialt och ekonomiskt kapital som är överlägset uppstickarnas.

Politiker vill ju inte ställas till svars för att människor i en initial fas förlorar jobben.

Dessutom finns ofta politiska egenintressen. Finns möjlighet att skydda befintliga jobb och företag tas ofta den chansen - även då det missgynnar nya företag. Politiker vill ju inte ställas till svars för att människor i en initial fas förlorar jobben.

De etablerade företagens konkurrensnackdel är å andra sidan att man sitter tryggt i båten och har en organisation anpassad till gammal teknik, medan nya företag snabbt kan designas med hänsyn till ny. Så faller de gamla jättarna och de nya företagen kan erövra marknaden genom att erbjuda mer attraktiva tjänster och produkter - och det ekonomiska välståndet växer.

“Sometimes things fall apart so that better things can fall together” som filmstjärnan Marilyn Monroe lär ha sagt.

Hur kan då politiken främja den kreativa förstörelsen?

Politiker måste våga se till marknaden som helhet i stället för marknadens etablerade aktörer.

Christian Sandström, docent vid Chalmers och medförfattare till studien menar att institutioner för konkurrens måste finnas på plats, och att politiker måste våga se till marknaden som helhet i stället för marknadens etablerade aktörer.

Sandström pekar också på att problemet med kompetensförsörjning slår särskilt hårt mot nya företag och att denna i sin tur beror på ett undermåligt utbildningssystem - inte minst på universitetsnivå.

I det avseendet finns det skäl att ställa ansvariga politiker till svars.