Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plus de français, s.v.p.

Studier i moderna språk borde givetvis inte kunna väljas bort på högstadiet. Tyvärr vågar dock ingen politiker säga att vissa språk faktiskt är viktigare än andra.

Annons

Fem sökande till spanska.

Fyra till tyska.

Två – ja, två! – till franska.

Antalet studenter som till hösten i första hand valt en högstadielärarutbildning med något av ovanstående språk som huvudämne når inte ens upp till ett dussin.

Det är pinsamt, allvarligt och tyvärr inte oväntat.

För vem skulle vilja bli lärare i moderna språk med tanke på hur det ser ut i den svenska skolan i dag?

Högstadielärarna brottas med att moderna språk kan väljas bort och att elever överger tysk grammatik och franska glosor för extra engelska eller svenska. Det fuskas med antalet undervisningstimmar och läraren tvingas leva med en känsla av att inte kunna göra ett gott jobb.

Gymnasielärarna får sedan ta över undervisningen av elever som inte fått de kunskaper de borde ha för att få lämna högstadiet, samtidigt som varje trendkänslig skola hörsammar politikernas rop om mer mandarin eller vilket språk som nu råkar vara högst upp på innelistan.

Många elever och föräldrar placerar moderna språk längst ner på prioriteringslistan och tyvärr finns det gott om skolledare som också gör det. Det är ju jobbigt med lärare som kräver tid för förberedelser och rättning och som har ämnen där man inte kan fösa in 40 elever i en aula och bara riva av en föreläsning.

Att de blivande lärarna inte ser en framtid när det gäller tyska, franska och spanska är oroande inte bara med tanke på den generationsväxling som så småningom måste ske.

Det är också väldigt talande för den svenska skolan.

Den svenska skolan har nämligen – tyvärr – övergett den grundläggande pedagogiska idén om att man måste lära sig grunderna för att sedan kunna ta nästa steg i utvecklingen. Krypa innan man kan gå? Glöm det! I det svenska skolsystemet behöver man inte ens kunna ta sig fram på knän och armbågar för att bli inslängd på en löparbana och springa 3 000 meter hinder.

Kan du inte läsa och skriva på lågstadiet? Lugn, vi skickar dig till mellanstadiet och hoppas att det ordnar sig. I värsta fall får väl högstadiet eller gymnasiet fixa det.

Kunde du inte vilka årtal andra världskriget rasade när du gick ut högstadiet? Inga problem, det fixar gymnasiet (alternativt högskolan, de kan det där med årtal).

Och om du inte hade disciplinen att läsa tyska i årskurs sju, då är det väl en lysande idé att hoppa över moderna språk på högstadiet och satsa allt på mandarin på gymnasiet?

Om utbildningsminister Jan Björklund (FP) menar allvar med att återupprätta den svenska kunskapsskolan är frågan om de moderna språkens ställning oerhört betydelsefull.

Nej, alla språk är inte lika viktiga att lära sig.

Goda kunskaper i svenska trumfar allt.

Engelska är en nödvändighet för att klara sig i arbetslivet på 2000-talet.

Och det är av större vikt att svenska elever lär sig bra spanska, tyska eller franska än nybörjarmandarin. De internationella utbyten vi har – både sett till näringsliv, politik och kultur – kräver ökade kunskaper när det gäller dessa språk.

Spanska, tyska eller franska är inte alltid lätt att studera. Det är inte språk som likt engelskan omsluter oss på alla sidor. Studierna kräver disciplin och arbetsmoral.

Men det är kanske inte så dumt om elever på högstadiet får lära sig lite sådant också?

Anders Rönmark

Annons