Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Franke: Världen kan inte andas ut

Annons

Det akuta hotet om ett fullskaligt krig verkar vara över. För den här gången. Nu fortsätter ordkriget mellan USA och Iran. Låt oss hoppas att det stannar där. Men det är inte läge för världen att andas ut. Krutdurken i Mellanöstern är lättantändlig.

Den iranske generalen Qassem Soleimani var ytterst ansvarig för den religiöst styrda förtryckarregimens stöd till terrorgrupper, miliser och paramilitära organisationer i Mellanöstern. Han hade utan tvekan ett antal liv på sitt samvete.

Men det är ytterst tveksamt att det var rätt att likvidera honom på det sätt som USA på president Donald Trumps order gjorde i förra veckan. Att döda en högt uppsatt militär i en missilattack i ett tredje land är bortom krigets lagar. USA befinner sig dessutom inte i krig med Iran, men den utomrättsliga avrättningen kunde ha lett till ett sådant.

Irans högsta ledare hotade med ”kraftfull vedergällning” och kallade attacken för en ˝internationell terrorhandling”. Donald Trump trappade upp retoriken med att hota att slå till ännu hårdare och pekade ut 52 mål, varav några av landets viktigaste kulturarv. Samma förfärliga taktik som talibanerna och IS använt sig av.

Nu nöjde sig ayatollorna i Teheran med att skjuta ett dussintal raketer mot USA:s baser i Irak. De orsakade materiell skada, men inga liv krävdes. Den iranska ledningen verkar anse det vara tillräckligt som hämnd.

De inser att de inte skulle klara ett fullskaligt krig mot bjässen USA. De vill fortsätta med sin asymmetriska krigföring, med stöd till bland andra Hizbollah i Libanon, al-Assad i Syrien och Huthirebellerna i Jemen.

De vill stärka sin position i Mellanöstern och mordet på Soleimani kan bidra till det, särskilt om Trump gör allvar av planerna på att dra tillbaka trupperna från Mellanöstern.

Det kan dock mycket väl bara vara munväder från Vita huset för att blidka en krigstrött hemmaopinion inför höstens presidentval. USA har 36 militärbaser i regionen och vill knappast släppa den maktpositionen.

Donald Trump förkunnar sig som vinnare. ”Iran tycks ge upp”, slog han fast i ett tal på onsdagen där han hotade med att skärpa de redan skarpa sanktioner mot Iran. Iran har dock inga planer på att ge upp vare sig det ena eller andra.

Hur Trumps långsiktiga strategi för Mellanöstern ser ut vet ingen, troligen inte ens han själv. Han är oberäknelig och lynnig. Hanteringen av kommunistdiktaturen i Nordkorea bekräftar det.

Ena stunden hotar han landet med utrotning, i nästa stund gullar han med Kim Jong-un. Men någon nedrustning av kärnvapnen på koreanska halvön har det inte resulterat i.

Kärnenergiavtalet med Iran som tecknades 2015 gav omvärlden goda möjligheter att hålla koll på landets upprustning. Trump klev av avtalet av två skäl.

Det första var att Barack Obama skrivit under det och Trump ogillar allt som företrädaren gjorde. Det andra skälet är att han tror mer på hot och hårda tag än på diplomati och avtal.

Nu vill Trump att Europa följer USA och skärper sanktionerna. Iran har redan svarat genom att öka anrikningen av uran för att kunna börja tillverka kärnvapen. USA:s avhopp från avtalet är lika kontraproduktivt som mordet på Qassem Soleimani kan visa sig vara.

Peter Franke

Peter Franke är politisk redaktör på socialdemokratiska Värmlands Folkblad