Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Peter Franke: Valfriheten är dyr och ojämlik

Annons

Deckardrottningen Camilla Läckberg öppnade i december en privat vårdcentral för kvinnor på Östermalm i Stockholm. Hon kallar det ett feministiskt projekt för ”utsatta grupper”, men vänder sig bara till rika kunder eller kvinnor med en privat sjukförsäkring.

Hon hade fräckheten att kalla den nya kliniken för Hedda Care, uppkallad efter Sveriges andra kvinnliga läkare Hedda Andersson. Hon stred, till skillnad mot Camilla Läckberg, hela sitt liv i mitten av 1800-talet för fattiga kvinnors rätt till vård.

Hos Läckberg betalar patienten 2 490 kronor för ett besök hos en kardiolog , mer än tio gånger så mycket som hos en regionanställd läkare. Men den summan betalar knappast någon själv, besöket pröjsas genom en privat vårdförsäkring.

Läckberg fick kritik för att affärsidén snyltade på det offentliga, men försvarar sig på Instagram med att ”varje människa som kommer till Hedda Care är en människa mindre i vårdkön, utan att det kostar en enda skattekrona”.

Det kan se så ut på ytan, men det är inte sant. De tio läkarna som jobbar privat på kliniken kunde i stället ha jobbat på en vanlig vårdcentral. Dit är det nu i stället långa köer och det beror främst på stor brist på läkare. Regionernas tvingas i stället plocka in inhyrd personal, som kostar 5,5 miljarder kronor om året.

M-ledda Region Stockholm håller på att riva sönder sjukvårdssystemet genom en ideologiskt driven privatisering av vården, där Läckbergs nyöppnade klinik är ett tydligt tecken i tiden.

Under finansregionrådet Irene Svenonius ledning har de inte bara byggt världens dyraste sjukhus i Nya Karolinska, skapat ett underskott på 1,6 miljarder kronor och varslat 600 anställda på skandalbygget. 250 läkare och 350 undersköterskor ska bort för att det saknas pengar.

De har dessutom infört 39 olika vårdval och de slår inte av på takten. Nu senaste privatiserades reumatologin, trots att både patienter och läkare protesterade och hävdade att reumatikervården fungerade bra i egen regi.

Irene Svenonius och hennes kollegor i det blågröna styret lyssnade inte på invändningarna. Det har de heller inte gjort på Statskontoret som redan 2012 varnade för att lagen om valfrihet medförde högre kostnader och inte garanterade ökad effektivitet.

Riksrevisionens rapport från 2014 som visade att det fria vårdvalet gjort det svårare att uppfylla kraven på likvärdig vård för alla och att de svårast sjuka ska prioriteras struntar de också i.

Riksrevisionen slog även fast att det fria vårdvalet gynnar patienter med mindre vårdbehov och högre socioekonomisk status. Irene Svenonius väljare med andra ord. Gärna lätt förkylda och välavlönade män.

Resultatet är tydligt och avslöjande. I dag finns det 18 privata gynekologmottagningar att välja bland på rika Östermalm, däremot bara en enda i Skärholmen.

Det råder fullständig etableringsfrihet och det betyder att de privata vårdföretagen etablerar sig där det finns gott om folk och pengar. Det ökar ojämlikheten.

Politikerna lämnar över styrningen av en allt mer uppstyckad vårdkedja till marknadskrafterna. Två av tre vårdcentraler i regionen är privata och de tar gärna emot privatfinansierade försäkringspatienter.

Det har gått helt över styr. Nu finns var tredje hudläkare i landet i privata mottagningar i Stockholms innerstad. Nu har Stockholm en extrem hög vårdkonsumtion, trots att folkhälsan är bättre än på många andra håll.

Camilla Läckbergs lyxklinik förstärker den galna bilden. Hon tar emot kvinnor som har råd att runda kön. Det blir vård efter plånbok, inte efter behov.

Peter Franke

Peter Franke är politisk redaktör på Värmlands Folkblad