Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Peter Franke: Förrädisk och falsk blåbrun svartmålning

Annons

Det är inte bara en omdebatterad köttbullslunch som visar att Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har närmat sig varandra. Ebba Busch Thors och Jimmie Åkessons insatser i Almedalen visar att ett utvecklat samarbete inte är långt borta. Det är fullt möjligt att också Ulf Kristerson (M) hänger på.

Det har blivit en vana att i efterhand dra igenom partiledartalen i Almedalen på Svt Play. Det är i långa stycken en prövning, men tittandet visar också tydligt vad som förenar och vad som skiljer partierna åt.

Partiledarna i M, KD och SD har en hel del gemensamt. De sade inte ett ont ord om varandra i sina tal. Däremot öste de galla över ”januaripartierna”. Ebba Busch Thor beskrev bibliskt sina forna alliansvänner C och L som ”svaga i köttet” i ett alarmistiskt tal som var ett enda långt angrepp på de partier som ingått januariavtalet.

Jimmy Åkesson var som vanligt värst. Han anklagade de vänsterliberala partierna, särskilt Socialdemokraterna, för att hänsynslöst ha förstört vårt land. Han citerade Vilhelm Mobergs ”Svensk strävan”, ett upprop som han skrev på uppdrag av försvarsmakten mitt under brinnande världskrig 1941.

Det är vidriga företeelser och brott som ska bekämpas med kraft, men det ska göras utan att stämpla alla invandrare som ett problem.

Det skulle inspirera de inkallade att försvara landet mot totalitära inkräktare, men Åkesson använde det utan att skämmas för att propagera mot migration. När han talade om att vi som bor här måste tillåtas känna oss hemma i vårt eget land räknade han inte in de 2,5 miljoner som har utländsk bakgrund.

Ebba Busch Thor betraktade mångkulturalismen som död och Ulf Kristersson tyckte det är vårdslöst att låta familjer återförenas. Men kampen mot mångkulturen är felriktad och förrädisk.

Partiledarna borde åtminstone ha någon i sin närhet som har hemtjänst, där det myllrar av människor från hela världen. De borde åtminstone någon gång ha kontakt med sjukvården, som inte skulle klara sig en dag utan mångkultur i form av utländska läkare, sjuksköterskor och undersköterskor.

Men de konservativa nationalisterna gör ett giftigt bindestreck mellan mångkultur och hedersvåld, gängkriminalitet och religiös extremism. Det är vidriga företeelser och brott som ska bekämpas med kraft, men det ska göras utan att stämpla alla invandrare som ett problem.

Den mörka bild de tre högerledarna sprider är inte sann. Landet har inte kollapsat eller gått under. Men ska vi kunna bygga ett anständigt och tryggt Sverige för alla måste vi närma oss, inte fjärma oss från varandra, som Annie Lööf sade i Almedalen.

Hans afghanska strävan efter ett bättre liv för alla – oavsett bakgrund – passar dock inte in i högerns svartmålning.

De allra flesta invandrarna försöker också göra det. I Institutet för framtidsstudiers stora enkät säger 72 procent av invandrarna att de är stolta över att vara svensk samtidigt som de är stolta över sitt ursprung. I en Novusundersökning som presenterades i samband med Järvaveckan visade det sig att de boende i de utsatta områdena hade en större tro på landets framtid än svenskarna i allmänhet.

De strävar minsann på, och som rektorn och skolchefen Hamid Zafar uttryckte det i sitt Sommarprogram: Sverige är möjligheternas land. Han kom från en fattig by i Afghanistan och blev av tidningen Fokus utsedd till Årets svensk.

Han kämpar mot de låga förväntningarnas rasism och har visat att det går att vända negativa trender även i de mest utsatta områdena. Hans afghanska strävan efter ett bättre liv för alla – oavsett bakgrund – passar dock inte in i högerns svartmålning.

Peter Franke

Annons