Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Perssons Karin – en slitstark kvinna

Gamla livsöden har en förmåga att fängsla.
I Hanabäck har det funnits många sådana och vi i bycirkeln betar av det ena efter det andra. Nu var turen kommen till torpet Karlsro och de människor som bott där.

Hur ett torp kan få ett sådant namn kan man ju undra. Naturligare hade väl varit att kalla det Hanabäck 1:4, men ofta så satte man namn på torp efter lagfaren ägare. Som i detta fall, när Carl Thors 1897 köpte torpet för 1650 kronor. Varje år i mars skulle han dessutom betala 5 kr i hemula skatt till hemmansägaren varifrån torpet avsöndrats.

Torpets mark bestämdes vid lagaskifte, som pågick mellan åren 1854 och 1858. Torpare var Per Johansson och hans hustru Märta. De fick en son 1851 som de kristnade till Johan. Då det var Pers son, så blev det Johan Persson.

Sonen äktade Katarina Margareta Andersdotter från Faresta 1885 varpå det i rask takt föddes tre barn: Bernard, Gustaf och Kristina.

Sedan var olyckan framme. Kristina, född den 5 juli var bara 6 dagar då hennes pappa dog genom yttre skada av tarm som ledde till genombrott. Allt enligt kyrkböckerna. Då förstår väl alla, att man inte kan sköta både barn och torp som ensam mor, utan Katarina blev tvungen att sälja tillbaka torpet till skattehemmanet, som ägdes av hennes bror Johannes.

Katarina fick bo kvar och skaffade sig getter som hon fick ta foder till av sin bror. I ett litet skjul, som fortfarande finns kvar mjölkade hon getterna. När Johannes sålde torpet vidare så ingick i kontraktet, att hans syster på livstid skulle få ha kvar samma förmåner som han givet henne.

Livet blev säkert enklare för Katarina i takt med att barnen blev större och kunde hjälpa till. Gustaf och hans hustru Jenny blev kvar i Hanabäck. De köpte tillbaka torpet Karlsro 1924, som de då kunde bruka tillsammans med de ägor de redan hade i intilliggande Bäcktorp och Eriksro.

Änkan Katarina Margareta Andersdotter, eller Perssons Karin som man sa, var en klok gumma som kunde bota folk som hade krämpor. Hon använde sig då av vatten hämtat ur en brunn (hälsobrunn) i närheten, som låg på en plats som kallades Radden. I den brunnen hade hennes svärmor dränkt sig 1877. Folk hade därefter kastat mynt i brunnen, vilket ansågs ge ett visst mått av försäkring mot olyckor.

Perssons Karin levde ut sitt liv och dog 1939 på ålderdomshemmet i en ålder av 87 år. Hur klarade hon att ensam ta hand om barnen? Vart fick hon krafterna ifrån? Hon hade sin bror 600 meter bort, så vi får anta att hon därifrån kunde hämta hjälp.

Kjell Larsson

■■ Vill du skicka in en läsarartikel – använd det här formuläret .

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel