Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personligt med Gunnar Fredriksson: Att hålla sig till tiden

Glöm nu inte datum och timme, men vi borde ju ha vant oss. Eljest blir vi ju påminda om dessa sommarmöbler som inte får gömmas under drivan. De flesta följer naturligtvis med sin tid, som till exempel grannen när han laddar vebon med den sommartorkade tall- och granveden. ”Vintern ska bli hård, titta bara på mängden rönnbär som skvallrar om hårda veckor framöver”, blir hans siande om det som väntar.

Jag låter mig inte chockas, tippar på en ”lösvinter” efter senare års studier när både Atle och Ymer sällan behövt använda sina vapen och de marina experterna spår att värmeökningen bara tillåter små isvallar kring stränderna eller som här på Örnsköldsviksfjärden några enstaka rör mellan Bonäset och Framnäskajen. Måtte skrinnarna ändå unnas ett antal tum, de är ju ögonfägnader inpå knutarna.

Tiden går och vi måste ju förhålla oss till det myndigheten bestämde för 60 år sedan, tror jag det var. Den 25 oktober måste ytterligare en timme få utrymme i vår upptagenhet. ”Hort vi vill eller in`t”, sa den kloke, ”det är bara att rätta sig efter tiden”. Men nånting är på gång. Vinter- och sommartiderna ska bort, sägs det och på högsta EU-nivå lär det grälas väldeliga om huruvida nuvarande vinter- eller sommartid ska gälla året runt. Troligen får tärningen avgöra i detta högst segdragna och debatterade ämne om tid och rum. Än så länge står hoppet till att tiden räcker till och kanske blir över. Glädjas kan då den som kan göra något gott av tiden!

Gör bara inte som hantverkaren sa: ”tid är pengar” och tog sig tid.

Men när vi hade den ”vanliga tiden”, före 1960? Jo. då ändrade vi årstiden på ett naturligt sätt. Ingen vare sig i Bryssel eller nån almanack pekade ut vintertiden. Det liksom bara kommenterades på ett vardagligt sätt när snödrivan lagt sig utanför bron. "Ja nu är den här”, mera var det inte med det, årstiderna gick liksom in i varandra utan större dramatik. Naturligt helt enkelt! Men då hade ju inte alla sommarmöbler heller!

Jag minns den här ”vanliga tiden” i uppväxten på landsbygden: ”tokforen” sa de äldre på sitt fullt medvetna idiom när stävan skulle under juvren på ovanlig tid, när mjölkbilen hade missat nyheten att ställa fram klockan en timme och postbussen misstänktes för fortkörning. När inte en jordisk varelse skulle komma på idén att ändra på ”lill- och storvisarn” på väggklockan annat än när den tystnade på köksväggen. Jag minns det som om det var i går!

Förhöll vi oss mera till tidens rytm när tidningen skramlade ner i brevlådan tidigt på morgonen? Jovisst gjorde vi – den var lika säker som solens uppgång. Men tiderna förändras, inte solen! Oftast behövdes inte klockan. Minnet medger inte att min far bar någon klocka till vardags annat än på söndagen när kedjan dinglande på söndagsvästen. För att det skulle dagas eller kvällas krävdes inga klockor. Klockan på köksväggen var dock ett stöd för att sol och himmel var säkra vägvisare.

Beträffande klockor, de som än i dag är handledens prydnader? Min första bar jag i 20 år. Den hade nog dugt i bra många år till om inte läderarmbandet tyst och stillsamt tröttnat, lämnade handleden och uret gjorde följe. Emellertid skulle Norrländska urdepoten Aspsele, varifrån den kom via postorder på 50-talet, fått en harang goda ord om goda tider om firman funnits kvar.

Må solen få skina under den kommande vintertiden!

”My interest is in the future. I am going to spend the rest of my live there”. (F Kettering).

Gunnar Fredriksson

Näraskribent

gunfred1@hotmail.com

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel