Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personligt av Gunnar Fredriksson: Toner i blått

Från rubriken växer bilder fram om blånande hav där jag är ett pyttelitet hav i detta stora blå havet. I den tillvaron föds upplevelserna; jag förflyttas till Sörgården med en röd stuga på tunet, de yngre kanhända till en festival eller där det dansas.

Tillflyktsplatser är personliga, de föds i fantasin och i tankar när verkligheten inte räcker till. Mitt Sörgården är skärgården med ett blått hav åt alla håll. Dit har händelserna långt att färdas. Där undgår jag oro över det som händer. De spolas bort i de blå havsvågorna mot det okända. Skulle nu detta vara till nån tröst för läsar`n? Jag hoppas det! Att det göder fantasin till utflykter när världen ser ut som den gör.

Nu spanar jag mot midsommar, inte en ”missommar”, där konvaljer ska blomma några dagar, där vågor ska spola mot vinterfötter och skölja stranden ren, tjänlig för badsugna. En sån utsikt ska inte bli till plural då får jag utsikter som eventuellt skulle skymma fantasin.

Jag ska inte lämna Örnsköldsvik men väl ett Ö-vik som lämnat Örnsköld åsides. Inte heller turista i ”Vasstena” men måhända i Vadstena. I de norrländska planerna ingår att se hur Skellefteåborna (inte ”skelletfolket”) har det, kanske även en tur inåt landet mot Norsjö (inte ”norssjö”) med flera ställen där resterna av författarnorrland, eller rättare; Västerbottensberättarna ännu lever kvar i minne och litteratur. Jag hoppas att detta går i lås, eljest finns min ö kvar, därför att; Öar kan både vara och inte vara/ i solsken är de oslagbara/ i regn och blåst ej heller då de går undvara.

Åsså, luften ska fyllas av tusende skålar med nekatar å den gamla dansbanan återuppliva bräderna som burit både lurviga och fjuniga ben i en svärmisk stilla vals eller tango Jaulusie. Låt fantasin blomma! Gick armkrok hemåt i ljusblå natten/ på skulten i svaj satt Stetsonhatten/och runt om ön ett ljusblått sommarvatten.

Skärgårdsidyll? Inte då utmålat i romantik, som nu i nostalgin. Till exempel när flickornas nylonstrumpor skyldes av långkjolar, kortkort och långbyxor för damer inte ens i Diors hjärna. Men hatten och pressvecken symboler för manlighet.

Dragspelstonerna för Calle Schewen`s vals har tystnat för de digitala lådorna. Nå gubevars! alla gånger var det inte så himla rent. Det dracks renat i buskarna. ”Stärkvaren” tycktes ge stöd för inviten: ”får jag lov”. När vintern låg kall över nejden dansades det i olika sorters skjul. Flaskan stacks ner i plogkanten. Råkade plogen nalkas hördes ropet högt under takbjälkarna; ”nu jer plogen i farten”.

Knappast upplever jag livet som när midnattsolen sakta stiger upp från den avlägsna horisonten över ett blått hav. Då är jag i min bubbla: Du skärgård som steg upp ur vågorna/växte till omfång och stärkte tågorna/du har i allt besvarat de livslånga frågorna.

Läsar`n, tack för att du läst ända hit! Om man försätter sig i det blå, går det lättare att komma sams med både då- och nutid.

Gunnar Fredriksson

Näraskribent

gunfred1@hotmail.com

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel