Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Personligt av Gunnar Fredriksson: Det gamla kortet

Längre fram i detta personliga, kommer en sann berättelse åter fram i dagen, ett gammalt fotoalbum ligger bakom.

Lådkameran, den enklaste tänkbara med en konvex lins, var min första. Den har lett till bevarandet av historia i form av bilder som klistrats in i fotoalbum. Då mixtrades med filmrullar och framkallningar, resultaten sparades i album. Dessa ger mig mera känsla och minnen, om någonting som funnits, som inte kommer tillbaka.

Fotot på morfar är inte från min kamera, en mera professionell står bakom stativet. Ändå, det öppnar minnet; min morfar i sal`n i sin far`s gård, öns äldsta Klementsgården; han är placerad i bästa rummet, trasmattorna skyler golvspringorna, Luther (enda tavlan i huset) välplacerad ovanför byrån med pigtittaren och gustavianska sängen fint mot den handmålade väggen. En gåramålare i 1800-talets början målade finrummets väggar. Morfar ville tydligen dölja pipan på golvet, ovetande om kamerans avslöjande.

Bilden av morfar för tankarna tillbaks till rysshärjningarna längs Östersjökusten och inåt landet i början av 1700-talet. På sin väg rastade de på Holmön efter den strapatsfyllda färden över Östra Kvarken innan de drog vidare mot fastlandet. Som barn hörde jag skildringen av morfar. För Nordiska Museet redogjorde han en del om detta 1914, som här följer:

”I föräldrarnas gård:

Den ryska hären var på anfall mot Västerbottens största stad Umeå. På sin färd fann de Holmön som lämplig rastplats från färden över Östra Kvarken. Trötta och mycket medtagna intog de öns äldsta går. De föll handlöst i sömn i nästan omänskliga ställningar på golvet. (…)

Ryssarna laddade gevären på min gård innan de begav sig iväg för att erövra Umeå. Farstu- och salsgolvet är kvar från den tiden med märken på golven efter ryssarnas gevär när dom efter att ha laddat bössorna stötte ner krutet i bösspiporna med kolven mot golvet. Många gårdar på ön besöktes av ryssarna för logi och hänvisades till bagarstugorna. Där fick de elda i bakeugnen. På ett ställe hittades inget papper att tända med. Till slut togs en psalmbok att tända på med. Men hur man än försökte tog den inte eld. Då doppades bladen i en tjärdunk för att få fyr, men hur man än försökte med detta eldfägna medel ville bladen inte brinna”. (…)

Ryssarna var bra på att använda tändstickor. Åtta gårdar på Holmön sattes i brand innan de gav sig iväg. I sanning ett skoningslöst grymt tack för härbärget. Fotot av morfar i sal`n säger mig mycket mera än ord, det speglar söcken och helg med morfar på byvägen till kyrkan som värd, vardagens slit på åker och fiskevatten där dånande storklockor ideligen ringde.

Bäste läsar`n, att bläddra i gamla fotoalbum är nästan en skyldighet.

Gunnar Fredriksson

Näraskribent

gunfred1@hotmail.com

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel