Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Palme och mytbildningarna

Efter trettio år frodas både teorier och myter. När artiklar och program om Olof Palme omger oss tränger egna minnen fram.

Minnen som inte alltid behöver bära verklighetens prägel. Det är sant att Olof Palme både förde Sverige ut i världen och världen in i Sverige på ett sätt som ingen politiker tidigare hade gjort.

I en del fall präglar hans namn så starkt bilden av Sverige att han blivit Sverige. Vi är från Palmelandet mer än från Sverige.

Ibland skymmer dock minnena verkligheten och bilden av hur det faktiskt var då, när Sverige präglades av en socialdemokrati som var betydligt starkare än i dag. Det vi stundtals glömmer är att det var under eran Palme som socialdemokratin led sitt första bittra nederlag i modern tid. Fälldinvalet, kärnkraftsvalet, 1976. Och ytterligare ett nederlag 1979.

I dag minns vi å ena sidan Olof Palmes starka internationella lyskraft, å andra sidan det oresonliga hat som han möttes av från högerhåll. Men hans politiska gärning var betydligt bredare än de två motpolerna.

Han var, som annars få manliga politiker då, mottaglig för frågor som handlade om jämställdhet. Hans rättspatos begränsade sig inte till de stora frågorna om apartheid, han såg också vad ojämställdheten innebar för kvinnor på hemmaplan.

Argumentet att kvinnor, som gick ut på arbetsmarknaden, stal jobbet från arbetslösa män var i högsta grad levande på sjuttiotalet. LO var ingen jämställdhetsborg.

Under Olof Palmes tid försvann sambeskattningen och den första jämställdhetslagen kom. Förskolan och föräldraförsäkringen byggdes ut. Det moderna Sverige började växa fram, ofta med motstånd från högerhåll.

I nutid bombarderas dagens finansminister, Magdalena Andersson, upprepade gånger av interpellationer från moderata riksdagsledamöter, ofta med upprepat innehåll. Frågor som har en tydlig slagsida om skatteundantag för de som tjänar mest i samhället.

Det är den ena sidan. Den andra är ideliga KU-anmälningar. De har blivit så vanliga att de skapat rubriken ”M missbrukar makten” på DN:s liberala ledarsida. Den politiska aggressivitet som högerpolitiker gärna tillskriver Palme är bara en i raden av myter.

Björn Elmbrant klädde effektivt av myten i en ledare på Dagens Arena (27/2). Även om Palmehatet var extremt för sin tid, var det inget nytt. Från Hjalmar Branting till nutid har högerns hat mot arbetarrörelsens företrädare varit konstant. Den som inte har hört överklassens tal om ”såssar” har missat hela underlaget för högerns inställning till socialdemokratin.

Låt er inte luras av alla de minnesprogram där högerföreträdare talar om Palmes arrogans som en orsak till det hårda klimatet. Vem kan hävda att tidigare eller senare S-företrädare varit arroganta - Ingvar Carlsson, Mona Sahlin? Någon som minns tennispubliken som buade ut Ingvar Carlsson.

Det finns många skäl att minnas Olof Palmes gärningar med värme. Låt er inte luras av myterna. Bilden av Palme är betydligt bredare än så.