Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orozco blandar allvar och humor

Annons

50 procent "silly", 50 procent "serious". Den mexikanske konstnären Gabriel Orozcos verk på Moderna museet i Stockholm får betraktaren att stanna upp, le - och reflektera.

Ett 15 meter långt dekorerat valskelett, en Citroën som skurits i sär och komprimerats till en osannolikt smäcker farkost, en grinande dödskalle som noggrant prytts med svartvita schackrutor.

Första soloutställningen

"Dark wave", "La DS" och "Black kites", några av Gabriel Orozcos mest uppmärksammade verk, finns naturligtvis på plats i den utställning som invigs den 14 februari på Moderna museet.

Internationellt räknas Orozco som en av de riktigt stora, men i Norden har hans verk aldrig tidigare visats i en soloutställning. "Det är egentligen det som är det konstiga, inte att vi visar honom", konstaterar Daniel Birnbaum, chef för Moderna, när vi av en slump stöter på honom i salarna.

Ändå säger Orozco att han hoppas att besökarna "ska bli besvikna" när de ser hans konstverk.

Som konstnär kan man inte leverera ett spektakel till åskådaren bara för att denne förväntar sig ett sådant. Då blir konstnären bara en underhållare. Jag tror att det måste finnas ett element av besvikelse i mötet med konsten så att betraktaren får jobba lite för att få sin belöning.

Ställer ut ludd

Det på ytan spektakulära ligger egentligen inte för honom. Gabriel Orozco har också gjort sig känd för att arbeta med vardagliga föremål; han har ställt ut luddet ur torktumlare, imiterat New Yorks stadssilhuett med hjälp av skräp som han hittat på gatan, han har kört runt med sin gula scooter på Berlins gator och iscensatt "kärleksfulla möten" mellan den och andra identiska fordon.

Jag litar mycket till slumpen, till sådant som inte är planerat. Men å andra sidan är mitt arbete tydligt geometriskt, planerat och metodiskt. Fördelningen är exakt femtio/femtio mellan de elementen, säger han.

Kollapsad lunga

När vi möts har han legat på hotellrummet i två dagar i fåfängt hopp om att återhämta sig från den dunderförkylning han ådragit sig i Mexiko. Men Gabriel Orozco har varit med om värre saker än att rödögd och lätt febrig guida journalister runt sina utställningar, 1996 kollapsade hans ena lunga och under den långa rehabiliteringsperioden skapade han dödskalleverket "Black kites" för konstutställningen Documenta X i Kassel.

När jag var klar tyckte jag att det var en förskräcklig tingest. Jag tyckte inte om den, den chockerade mig. Så jag gömde den i min garderob i sex månader för att slippa se den. Jag var inte säker på om den var fantastisk eller fånig. Ibland tar det tid att komma fram till den distinktionen.

I utställningen på Moderna museet lyfts bredden i Orozcos konstnärskap fram. Den spänner mellan fotografier, stenskulpturer, keramik - och avgjutningen av blåvalsskelettet som hänger i linor från museitaket.

Jag tycker om att upptäcka saker, jag är nog allra mest en person som upptäcker nya möjligheter. Det är därför jag förändras så mycket, jag försöker alltid att göra nya saker.

Mer läsning

Annons