Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Strid kring polishundar

ÖRNSKÖLDSVIK. ”Smärtgränsen är nådd.”
Polisens hundförare protesterar i ett brev till ledningen mot försämrade villkor och
säger samtidigt upp sina avtal.
– Nu ligger bollen hos polismyndigheten, säger Eilert Hägglund, polis och hundförare i Örnsköldsvik.

Annons

Den utlösande faktor till protestskrivelsen var att länspolisledningen i år drog in delar av en tidigare beslutad utbildningsvecka i slutet av maj. Fem dagar blir i år bara fyra.
Men det handlar inte bara om en dag hit eller dit, försäkrar Eilert Hägglund. Hundförarutbildningen är en fråga i hela konceptet. Med vårt brev vill vi ge polisledningen en chans att lösa de problem och frågor som finns kring hundverksamheten.
De måste ta ställning till hur de tänker sig framtiden.
I brevet skriver hundförarna att träningstiden minskat, samtidigt som kraven på vad tjänstehundarna ska klara ökar alltmer.
Utifrån detta känner vi som hundgrupp att vi inte kan hålla den standard som krävs på våra hundar enligt de krav som ställs enligt den årligen återkommande utbildningskontrollen.

HUNDAR INGA MASKINER
Polisen i Västernorrland har i dag tio hundförare. Två av dem, Eilert Hägglund och Torsten
Domeij, tjänstgör som poliser i Örnsköldsvik.
Normalt är tisdagar året runt
avsatta för träning och utbildning av hundarna tillsammans med sina hundförare. Varje vår i slutet av maj samlas dessutom hela länets hundförare till en regional utbildningsvecka.
Vi behöver en period på våren för att komma igång med det
normala sökarbetet, säger Eilert Hägglund. Under vintern är det ju snö i markerna.
Hundar är vanedjur, inga
maskiner. Det här jobbet måste
nötas och nötas för att fungera när det som bäst behövs. Det finns även yngre hundar i gruppen som behöver läras upp.

HELT UTAN HUNDAR
Brevet till länspolismästaren avslutas med att samtliga tio hundförare gemensamt säger upp sina avtal som polishundförare.
I praktiken innebär detta att polisen i Västernorrland kan stå utan hundförare i slutet av maj.
Eilert Hägglund har arbetat som hundförare hos polisen sedan 1974. I dag heter samarbetspartnern Ami, en sjuårig schäfertik.
Om ingen lösning på konflikten nås kan det för honom innebära ett jobb utan hund för första gången på många år.
Jag är medveten om att det kan bli så, men det är inget som jag har funderat över. Jag har inte tänkt den tanken ännu. Skulle det bli så, får jag ta ställning till det då, säger han.
Per Silverliden, polisintendent på polismyndigheten i Västernorrland, tycker att hundförarna som grupp är relativt väl tillgodosedd vad gäller utbildning.

TROR PÅ LÖSNING
De har sina tisdagar i stort sett varje vecka, med vissa undantag, och brukar ha en regional utbildningsvecka i slutet av maj.
Orsaken till att vi kortat ner den med en dag i år är främst att vi behöver poliser i yttre tjänst i pingsthelgen som kommer direkt efter den veckan. Nästa år är det beslutat om och inplanerat fem dagar precis som tidigare år.
Är det här en storm i ett vattenglas?
Ja, det tycker jag nog. Hundförarna gör ett väldigt bra jobb, det är inte det, och det är viktigt med fungerande hundgrupper, inte minst under sommaren.
Polishundarna behöver sina hundförare. Vi ska snarast ta upp en diskussion med dem för att reda ut problemen.

PER EURENIUS

Mer läsning

Annons