Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Miljardrullningen Sekab

Umeå Energi, Skellefteå Kraft och Övik Energi gick egentligen motvilligt in i Sekab. På bara några år har de lånat ut, ställt garantier och köpt aktier för tillsammans mer än 1,4 miljarder kronor. Nu är kraftbolagens främsta mål att komma ur sitt ägande någorlunda helskinnade.

Annons

Påståendet att energibolagens engagemang i Sekab inte blev som drömmen målades upp inför köpet 2005, är ingen överdrift. Förutom att energibolagen tvingats gå in med gigantiska summor, vilket påverkat ägarbolagens egen kassa, har politikerna i Skellefteå tagit sin hand från besluten och sparkat tidigare högt ansedda förtroendevalda.

I Umeå och Örnsköldsvik fick kommunledningarna ta emot kritik för bristande information och blev även anklagade för högt risktagande med kommunala pengar.

Det var aldrig tänkt att energibolagens engagemang skulle få sådana ekonomiska proportioner, men successivt tvingades de skjuta till allt flera miljoner kronor för att skydda det kapital som redan investerats. Kulmen nåddes under 2008 och 2009 när energibolagen stoppade in närmare en halv miljard kronor för att täcka upp förluster i etanolhandeln, som en följd av det kraftiga prisfallet på världsmarknaden, och avsluta sina engagemang i Afrika.

Riktigt hur stor investering energibolagen, som ägare till Sekab, hade räknat med från början har inte gått att få några säkra svar på. I samtal med olika företrädare växer snarare en bild fram om att de första självklara miljonerna snart blev en snöboll som växte till en lavin. Besluten kom mer och mer att handla om etanolförsäljning och nya marknader, än de små, lokala etanolfabriker i hemkommunerna som var grunden till engagemanget.

Annons