Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lisa föddes in i taxibranschen

ÖRNSKÖLDSVIK. Det var kallt den 11 februari 1943.
I en taxibil tre kilometer från Myckelgensjö föddes Lisa Forsberg.
Och i taxin har hon blivit kvar.

Annons

Visst brukar det heta att man föds in i ett yrke? frågar Lisa och skrattar gott.
Denna unga och glada 59-åring är utan tvekan Örnsköldsviks okrönta bildrottning. Hon har rattat sin skolskjuts i Myckelgensjö-området i 38 år.
Jag fattar det inte. Tänk så fort det gått, tiden har bara svischat förbi utan att man hunnit med.
Vi räknar på 4 000 mil per år och kommer fram till att Lisa skjutsat skolbarn i 152 000 mil.
Det motsvarar knappt 40 jorden runt-resor. Men istället för att besöka klotets allra mest exotiska orter och platser har Lisa raggat runt i Remmarbäck, Östby, Skalmsjö och Klocken. I snart fyra decennier.

INGEN GULDKLOCKA
Man har kört åt kommunen i 35 år nu och inte har då jag sett skymten av någon guldklocka eller kristallskål.
Om inte annat borde Lisa prisas för det sätt hon manövrerat sina fordon det har blivit ungefär ett dussin bilbyten. Inte en enda gång har det smullit. Men det har varit nära, berättar Lisa.

FÖRSÄKRINGEN ORÖRD
Man ska ha lite tur också för att klara sig. Det behövs ju bara att en älg bestämmer sig för att kliva ut mitt i vägen just när en annan passerar på den platsen.
Inte en krona har jag behövt ta ur försäkringen.
Efter bland annat sju år i grundskola hemma i Myckelgensjö tog Lisa trafikkort vid 21 års ålder och började köra taxi. Tre år senare tog hon över skolskjutsarna i byn.
Från början var det tvåmilaresan Myckelgensjö-Grundtjärn, Grundtjärn-Myckelgensjö, Myckelgensjö-Grundtjärn och slutligen Grundtjärn-Myckelgensjö.
Man ska nog vara född i en taxi för att stå ut i 38 år.
Det var jobb från sju på morgonen till fem på eftermiddagen, med uppehåll på ett par timmar mitt på dagen.
Som mest har Lisa skolskjutsat barn nästan 30 mil dagligen. I ur och skur.
Jag måste säga att vi bor i ett snörikt land, uttrycker sig Lisa och fortsätter berätta om en av ganska få dramatiska passager hittills i hennes förarkarriär:
Jag skulle upp över en höjd och det var halt som bara den, minns jag.
Lisa skulle inte ha fått sin tunga bil uppför backen om det inte varit för barnen i Grundtjärn.

SAND I JACKORNA
De bar sand i sina jackor och hjälpte mig på så sätt hålla tidsschemat.
Om det varit fritt från tråkiga överraskningar när Lisa befunnit sig ute på vägarna har hon varit lika bombsäker när det gällt att passa tider.
Det har gått att ställa klockan efter henne, så punktlig har hon varit.
Inte en enda gång under alla dessa år har det hänt att jag försovit mig.
Däremot gick det på tok den gången hennes man skulle vara bussig och ta körningen till Grundtjärn. Vad tror du hände honom denna enda gång han ställde upp?
Han försov sig.
Lisa säger att hon inte någon gång under alla dessa år kunnat tänka sig att ha ett annat arbete.
Barnen, jag har kört dem från nollan till sexan, är så härliga, så roliga. Man blir yngre när man umgås med dem. Och man får ju höra så mycket, men man får inte föra det vidare.

KÖRT UT EN BY
När Lisa började köra skolbarn var det arbete på lördagarna som gällde, och gång efter annan har det hänt att hon kört ut en by.
Jag har kört barnen tills de börjat i högstadiet. När det sedan inte kommit några nya ungar under-ifrån så har jag kört ut byn.
När det gäller Grundtjärn fick Lisa emellertid fel. Hon trodde byn var utkörd, men så flyttade en ny familj in.
Det var roligt, säger Lisa, som de senaste fyra åren kört Myckelgensjö-Klocken.
När det gäller hennes födsel var det så att hon låg fel i sin mammas mage. Barnmorskan tyckte de skulle ge sig av mot Örnsköldsvik för säkerhets skull.
Men taxin hann bara till Remmarbäck innan Lisa ville ut.
Och hur länge hon blir kvar i taxin vet hon inte ens själv.
Jag ska försöka hålla på till kontraktet går ut, säger Lisa, som under skolledigheterna på somrarna är så less på sin bil att den får vila i garaget.

HASSE TAVÉR

Mer läsning

Annons