Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Handborrning – en svunnen konst

/
  • Anders Westberg håller i borren och sonen Magnus släggan. I bakgrunden syns kvällens arrangörer där Hans verkar tillbedja högre makter. På marken ligger tavlan, som snart är på plats.

Bycirkeln i Nävertjäl ordnade på torsdag kväll en visning av hur man förr borrade i sten, genom att använda slägga och stålborr.

Annons

Man höll till på Klingrebergets topp, där försvarets tavla för utmärkning av toppen pekat snett då den inte var ordentligt förankrad i berget.

Kjell Larsson, som själv varit med om att borra i sten med sin pappa, tyckte att det skulle vara en rolig grej att använda gamla metoder för att få röret fastsatt. Denna idé nappade Hans Westberg på, och det var ju mycket passande då han dessutom är rörmockare.

Då det inte går så fort att borra på det gamla viset hade Hans och Kjell förberett en kväll tidigare med att borra den första biten. När de 14 åskådarna var på plats berättade Kjell om hur det går till med att fylla borrhålet med vatten och sedan göra i ordning en granruska att knyta fast i borren för att förhindra att man blir nedstänkt. Så var det bara att sätta i gång, och då är det viktigt att den som håller i borren snurrar den ett kvarts varv vid varje slag, så att hålet blir runt. Nu var det dags att låta åskådarna prova, och Hans pappa Anders kände direkt att han ville hålla i borren, för det hade han ju gjort som liten.

En lyckad kväll var till ända efter att vi fikat, och utbytt tankar om hur man förr jobbade och slet för att få bort sten i åkern genom att borra och sedan spränga med dynamit. Detta är nu en svunnen tid.

Kjell Larsson

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Skicka in en artikel om något som berör dig

Med Allehanda Nära kan du skriva egna artiklar och få dem publicerade.

Skriv en läsarartikel

Mer läsning

Annons