Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Blåser nytt liv i gamla ord

/
  • Symboliska blånaglar. Hade man inte fått fingrarna i kläm, då var man inte ordentligt klädd. Sådan var jargongen på Husumfabriken förr. När Helena Byström nu är i Husum och jobbar med konstprojektet om de gamla uttrycken och talesätten, brukar hon roa sig med att måla sina naglar blåa.
  • Tillsammans med koreografen Anna Källblad tränar Husumborna på dansoperan som ska framföras på gamla dansbanan i Orrvika i augusti.

– Hade man inge blånagla va man som oklädd. Så sa man på Husumfabriken förr.
Möt Örnsköldsviksbördiga Helena Byström, konstnären som med sitt Blånagla-projekt vill väcka liv i brukets gamla uttryck och talesätt.

Annons

I Kyrkans hus i Husum pågår repetitionerna av en något udda teater.

Eller om det är en a cappella-föreställning med enbart tonerna från det välbekant klingande fabrikssnacket i Husum?

Bland deltagarna i matsalen syns Sture Forsberg, känd kulturprofil i bygden genom bland annat det årliga Grundsundastipendiet.

"Rack-a, rack-a, rack-a?" låter det i kör från de som står där i ringen.

Vilket översatt till språket utanför fabriksgrindarna betyder ungefär "räcker den?" Så sa den Husumarbetare som skickade en bräda till den som stod uppe på byggställningen.

Den här soliga torsdagsförmiddagen är språkövningarna en närmast absurd upplevelse, obegriplig för alla utomstående. På fabriken förr var det bara det vanliga vardagstugget.

Koreografen Anna Källblad och kompositören Lisa Ullén leder dagens övningar. Tillsammans med filmaren Jenny Vinterqvist och Helena Byström arbetar de med Blånagla.

Helena Byström är den som driver projektet.

Född och uppväxt i Örnsköldsvik flyttade hon efter gymnasiet till Stockholm för studier på Konstfack. 1990 tog hon examen och har sedan dess jobbat som konstnär på heltid.

– Ja, mer eller mindre i alla fall. Jag måste ju dra in min lön hela tiden, så en hel del tid går till att göra ansökningar för olika offentliga konstjobb eller stipendier. Säkert en dag i veckan i snitt.

Helena Byström är fascinerad av fabriksjobbarnas gamla ord och uttryck. Formuleringar och talesätt som riskerar att försvinna.

– Det handlar ju om min egen bakgrund. Både farfar och morfar jobbade på fabriker. Farfar kallades för Stor-Nils, han var jättestor och väldigt stark.

– Med datoriseringen har den fysiska delen på fabriken till stor del försvunnit. Ord och uttryck som sitter i kroppen, i muskelminnet, de kommer fram nu när vi pratar om dem och gör rörelserna igen.

Just att arbeta deltagarbaserat är centralt i Blånagla-projektet.

– Det finns inte så mycket dokumenterat av det här, på det vis som jag jobbar. Ofta jobbar en konstnär utifrån sin egen blick och med en egen tanke om hur det ska bli.

– Här jobbar vi tillsammans, det gör att vi smittar av oss på varandra. Det ger ett annat djup åt slutresultatet, förklarar hon.

Helena Byström trivs med att arbeta tillsammans med andra.

– Jag tycker det är roligt att jobba i grupp. Därför har det blivit mycket projektjobb genom åren.

– Min önskan är att kunna prata med alla genom min konst. Jag vill inte att den bara ska visas för en exklusiv skara på ett galleri.

Hon känner starkt för mottot "att vara kreativ är en mänsklig rättighet".

Något som kan vara svårt i dagens effektiva och ofta tidspressade samhälle.

– Det behövs skrottid, tankefickor, då man får utrymme att tänka efter och reflektera. Har man alltid massor omkring sig är det svårt att vara kreativ.

Vilket ofta är precis hur Helena Byströms egna dagar ser ut.

– Utöver Blånagla har jag säkert tio projekt till igång. Det splittrar naturligtvis, man blir helt snurrig ibland, säger hon med ett skratt och skakar på huvudet.

– Och till det kommer ett antal idéer för framtiden som jag ska söka pengar för…

Så hur gör du själv för att få "kreativ skrottid"?

– Det blir svårare och svårare. Jag försöker spetta in tid där det går, säger hon.

Konstprojektet Blånagla sträcker sig över hela 2014.

– Det största inslaget är en dansopera som ska ges i två föreställningen i augusti på den gamla utedansbanan i Orrvika, söder om Husum. Där blir det också en familjedag med visning av gamla bilder från fabriken och man kommer att få prova på att göra eget papper.

Redan på Husumdagen nu i slutet av maj blir det aktiviteter, bland annat en textil workshop där man ska få trycka ord och uttryck på exempelvis tröjor och kepsar.

I september blir det också inslag av Blånagla i hela länets poesivecka, liksom i december vid julmässan.

Vilka förhoppningar har du på Blånagla?

– Många kollegor, musiker och konstnärer, är jätteavundsjuka på projektet och tycker att det är såå spännande. För mig är det viktigast att nå ut till Husumborna och få se dem möta den här konsten, bearbetad och gestaltad.

Mer läsning