Annons
Vidare till allehanda.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Örnsköldsvik kunde satsa mer på kulturen" – hon vill att konsten ska nå ut till folket

– Jag beklagar att det inte finns fler lokaler för konstvisning. Örnsköldsvik kunde satsa mer påtagligt på kulturen. Skriv det!
Konstnären Tania Fred ser ett kulturklimat i behov av uppryckning.

Själv ska hon ställa ut på Ödbergska gården med start nu på söndag 1 maj. Det blir mest småskulpturer och grafik; kanske slinker det med en och annan olja.

– Det ryms inte så mycket på Ödbergska, det är en klurig lokal att ställa ut i. Men det är så bra att den finns, säger hon.

Göteborgaren Tania Fred hittade till ÖKKV, Örnsköldsviks kollektiva konstnärsverkstad, en tid efter sin flytt till orten för 14 år sedan. I dag har hon en egen ateljé högst upp i kulturfabriken; färgtuber i olika stadier av utklämdhet samsas med påbörjade målningar, tjocka knippen av penslar i burkar och krukor, små och stora skulpturer, skisser, halvknådade idéer, färdiga verk.

Hon slår ut med armarna i den överbelamrade lokalen och skrattar.

– Mer utrymme kunde jag nog behöva. Men jag trivs här, det är billig hyra och jag kan jobba med konst varje dag. Just nu är det mycket skulptur, keramisk skulptur – jag gillar det, det är handfast, man tänker med händerna. Idéerna kommer oftast när jag jobbar.

Mellan barndomens första publicerade teckning i Lilla Allers och de verk hon visade på årets Y-salong har det gått många år. Den vädjande späda, hjälplöst utlämnade flickkaninen – vars stympade överkropp sticker upp ur en kjol som är ett hav av blå och vita blommor – är frukten av ett moget och empatiskt konstnärsskap.

– Jag har jobbat med konst hela livet, till och från. Med konst försörjer man inte barn och man betalar inte hyra heller. Men de här åren i Ö-vik har jag kunnat fokusera på konsten.

Tania Fred ser sig framför allt som en berättare.

– Jag vill att konsten ska säga någonting, jag vill att den ska beröra folk. I dag är det mycket konceptuell konst, abstrakta installationer, överlag svårt att förstå sig på för vanliga människor som kanske inte besöker gallerierna.

Ödbergska gården tycker hon är en plats som behövs.

– Dit kommer vanligt folk, många som kanske aldrig har satt sin fot på Galleri Lokomotiv eller i konsthallen. Det är just det jag vill, att föra konsten ut till folket – och det borde finnas många fler lokaler för att kunna visa konst här på orten. Jämför med Umeå, vilken fantastisk kulturstad. Nog kan vi satsa mer på kulturen!

Konst, säger hon, måste man lära sig att se.

– Som med mycket annat är det en träningssak. Man tittar på konst, upptäcker vad man gillar, jämför med annat, blir intresserad. Utvecklar sitt seende, lär sig att titta med nya ögon.

Och upptäcker djupet i konsten, som också är djupet i människan. Upptäcker mer av sig själv.

* * *

För fler kulturnyheter varje dag: Följ kulturredaktör Katarina Östholm på facebook:

Läs mer kultur och hitta alla artiklar på vår hemsida

Krönikor av Katarina Östholm:

Den gröna bluffen - om miljöbilar och andra vackra lögner

Dödsstöten för landsbygden – om det brutna kontraktet mellan stad och land

Den odemokratiska staden – om den urbana diktaturen och byn som fostrade en statsminister