Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem vill vara nej-sägare när det vankas OS?

/
  • Statsminister Fredrik Reinfeldt sitter gärna på vip-läktaren på Friends Arena och ser fotboll.

Nej, Sverige har inte ansökt om att få arrangera vinter-OS i Stockholm (och pyttelite i Åre) år 2022.

Annons

Ledningarna för Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), Sveriges Paralympiska Kommitté (SPK) och Riksidrottsförbundet (RF) har däremot tagit ett beslut om att fortsätta utreda frågan.

Gott så.

Den utredning som den före detta statssekreteraren Jöran Hägglund (C) tog fram åt de tre organisationerna tidigare under hösten var ju som bekant allt annat än realistisk, så förhoppningsvis kommer nu ett mer verklighetsförankrat underlag att tas fram för idrottsrörelse, politiker och allmänhet att beskåda.

Vinterspel i Sverige kan för stunden bli en folkfest, men det finns inga gratis luncher och heller inga kostnadsfria partyn.

Sveriges skattebetalare kommer att få ta hand om notan – hur stor den blir kommer ingen att veta förrän spelen är över – och den regering som säger ja till en ansökan måste vara ärlig med att det handlar om ett risktagande i mångmiljardklassen. Vilken regering det nu kan tänkas bli...

Det SOK, SPK och RF nu gjort är att säga "vi vill vara kvar i racet" till Internationella Olympiska Kommittén.

I mars 2014 måste man säga "jo, vi vill nog söka" och ha de ledande kommunala och regionala makthavarna i Stockholm och Jämtland med på båten.

Men först i januari 2015 är det skarpt läge. Det är då en svensk ansökan måste innehålla orden "staten ställer upp med ekonomiska garantier". Gör den inte det, då blir det ingen OS-ansökan.

Under perioden fram till sista ansökningsdatum kommer vi att ha en valrörelse, ett val och kanske också ett regeringsskifte. Så hur kommer politikerna att agera?

Räkna med att ett antal glada kommunpolitiker i Stockholm och Jämtland kommer att meddela att de tycker det känns "jättekul" och "jättespännande" med ett OS. Motståndare till ett OS kommer att anklagas för att vara tråkiga och inte vilja "sätta Sverige på kartan".

Det kommer garanterat att finnas politiker på högre nivå än så som också kommer att ställa sig i hejaklacken; få politiker vill utpekas som trista nej-sägare under ett valår, särskilt inte då det handlar om idrottsliga lekar på is och snö.

Nu råkar dock de två statsministerkandidaterna tävla på olympisk nivå i att framstå som allvarliga herrar. Om statsminister Fredrik Reinfeldt (M) säger nej till en OS-ansökan med hänvisning till att han vill värna sunda statsfinanser – något han antagligen lär göra – kommer Stefan Löfven (S) snart att göra detsamma.

Det finns dessutom en mycket mäktigare idrottsorganisation än SOK, SPK och RF som vill ha ett stort idrottsmästerskap till Sverige. Svenska Fotbollförbundet vill som bekant söka fotbolls-EM och ett vinterarrangemang som drar till sig mediernas, sponsorernas och politikernas resurser och uppmärksamhet är det sista den mäktiga fotbollsrörelsen vill ha. Räkna med att se Reinfeldt eller Löfven, kanske båda, som hedersgäster på Friends Arenas vip-läktare nästa vecka då Sverige spelar VM-kvalfotboll mot Portugal.

Och räkna inte med att deras stöd för vinter-OS ökat efter den matchen…

Avslutningsvis: Att det är Stockholm, och inte vinteridrottsstaden Östersund, som kämpar för ett OS är så klart märkligt, men än märkligare blir det då man tänker på att två av de tre organisationerna som arbetar med en ansökan leds av norrlänningar.

Agerandet av jämtlänningen (!) Karin Mattsson Weijber, ordförande för Riksidrottsförbundet, och Sveriges Paralympiska Kommittés ordförande Anna-Stina Nordmark Nilsson (som lanserades som "Norrlandskandidaten" i Centerpartiets provval till Europaparlamentsvalet) är dock bara bevis på att Stockholmsfixering inte är något som enbart drabbar makthavare från huvudstaden.

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons