Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vem ska fånga foliehattarna?

Annons

Alla har vi sett de amerikanska filmerna där tolv personer väljs ut att avgöra ett intrikat brottsmål. Ett grovt brott med tekniska detaljer, indicier och vittnesmål. Och vi ser advokater som korsförhör vittnen och försöker få vittnande kriminaltekniker förenkla beskrivningen av den tekniska bevisningen så att juryn ska förstå.

Jo då, allt händer väl i svenska domstolar också. Men kanske utan samma välregisserade finesser. Ja, och utan juryvalet förstås.

I USA säger man att en åtalad har rätten att dömas "by a jury of one’s peers", det vill säga att juryn ska spegla samhället i fråga om kön, etnicitet och ålder.

Samma målsättning kan man säga att vi har i Sverige, även om vi istället för juryledamöter har valda nämndemän som utgör allmänhetens företrädare. De är lekmän som dömer sida vid sida med utbildade jurister.

Men speciellt representativa för samhället är de inte. Medelåldern är hög, etniska minoriteter än ännu mer i minoritet – och trots att funktionen är opolitisk är det de politiska partierna som nominerar. Och till på köpet är de för dåligt utbildade.

Så i stället för att öka domstolarnas trovärdighet bidrar de till att sänka den.

I den nämndemannautredning som presenterades igår, föreslås därför förbättringar. Och tanken är god i det allra mesta. Obligatorisk utbildning exempelvis, och att personer ska kunna nomineras utan inblandning av de politiska partierna.

Det låter bra i teorin, men utredaren har glömt den viktigaste rollen partierna utgör i nämndemannavalen: att vara det filter vari de värsta foliehattarna fastnar. Vem tar över den rollen?

Mer läsning

Annons