Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför denna svartmålning?

Förra veckan var det en hel del nyhetsrapportering om LO och deras mycket nära samarbete med Socialdemokraterna. Jag har funderat åtskilligt på detta genom åren och alltid ansett att det är helt fel. I valet 2010 var det bara 52 procent av LO:s medlemmar som röstade på Socialdemokraterna.

Annons

Att LO då bidrar med 70 miljoner ur den gemensamma föreningskassan, samt lovar 100 000 fackligt aktiva som valarbetare, för att vinna valet till S känns helt främmande. Det är väldigt mycket 60-tal över det agerandet.

LO bör ta sig en funderare över varför så många har lämnat facket och varför så få unga väljer att ansluta sig. Jag är ingen facklig motståndare, tvärtom, men ett fackförbund bör representera sina medlemmar och arbeta med frågor som gynnar deras yrkesgrupper. Att LO:s medlemmar har fått behålla över en extra månadslön per år i plånboken är något som LO inte alls tycker om, i stället vill de ha en politik som innebär att de som inte arbetar gynnas.

Det märks att det kommer att bli en hård och tuff – vissa hävdar till och med smutsig – valrörelse i år. Stefan Löfven åker runt i Sverige och lovar allt till alla samtidigt som Magdalena Anderson hävdar att det bör bedrivas en mer åtstramande ekonomisk politik. Det är något som inte går ihop. Nu är väljarna som tur är så kloka att de går inte på alla dessa populistiska utspel.

Socialdemokraterna föreslår skattehöjningar och bidragshöjningar som väntas leda till över 80 000 färre jobb. Med utspel om ofinansierade och illa underbyggda utgiftsförslag försöker S dölja effekterna av deras verkliga politik: en nedmonterad arbetslinje som kraftigt kommer att minska resurserna till skola, sjukvård och omsorg.

Socialdemokraterna prioriterar bidragen framför jobben och är tydliga med att de vill höja ersättningstaken och maxgränserna. Det är ingen som vet hur många extra miljarder detta kommer att kosta. Det enda vi vet med säkerhet att det skulle bli mycket dyrt och göra det omöjligt för en S-ledd regering att skjuta till resurser inom andra områden.

Förra veckan kom en rapport från PWC i Storbritannien som placerade Sverige på plats ett när det gäller länders ekonomiska utveckling. Vi ser rapport efter rapport som visar på att Sverige ligger i topp när det gäller ekonomi, jämställdhet, tillväxt och social utveckling.

Socialdemokraternas totala svartmålning av Sverige viskar därför om dålig respekt för alla som varje dag går till jobbet och får Sverige att snurra. Politiken kan som bekant bara skapa förutsättningar, det är företagare och anställda som är de riktiga byggstenarna.

Utan bra företag som växer skapas inga nya jobb och då skulle inte skola, sjukvård och omsorg fortsätta att utvecklas i den takt som vi ser i dag.

Lena Asplund

Lena Asplund (M) representerar Västernorrland i riksdagen.

Mer läsning

Annons