Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är de gröna så rädda?

Annons

I år fyller EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet (EFSA) tio år. Detta firades nyligen med en stor konferens om vetenskap och lagstiftning och med en högtidlig invigning av myndighetens nya byggnad i Parma, Italien. Eftersom jag var med och skapade EFSA – och den allmänna europeiska livsmedelslagen – var jag inbjuden som en av huvudtalarna. Och jag måste medge att jag blev imponerad av det som jag såg och hörde där – och likaledes förskräckt av de åsikter som då torgfördes av representanter för De Gröna i Europa.

Själva EFSA-byggnaden var i sig imponerande, ljus och luftig. Byggd på mindre än två år, vilket var ett italienskt rekord enligt folkhälsominister Balduzzi. Och nog var det lite exotiskt att få se den katolske biskopen kasta heligt vatten på den minnestavla som skulle avtäckas dagen till ära.

Själva myndigheten var också riktigt imponerande. Med sina 450 anställda, och ett kluster av mer än 1 500 forskare från hela Europa, har EFSA inte sin motsvarighet någonstans i världen. Och resultaten har inte låtit vänta på sig. Cirka 65 procent av alla bekämpningsmedel har dragits tillbaka efter EFSA:s granskning. Mer än 3 000 olika hälsopåståenden har skärskådats, vilket minskar risken för att vi konsumenter vilseleds vid mathyllorna. Och tack vare EFSA och central lagstiftning på området (såsom min gamla zoonosförordning) har man dessutom lyckats halvera antalet mänskliga salmonellafall i Europa, vilket sparar samhället tre miljarder euro per år!

Men framför allt har EFSA bidragit till att återskapa säkerheten hos, och förtroendet för, vår mat i Europa. Jämför med det kaos som rådde i slutet av 1990-talet, med galna ko-sjukan och dioxinskandaler, och hur vetenskapen då lät sig styras av nationella, politiska intressen. Mot bakgrund av detta är det svårt att förstå hur bonderörelsen La Via Campesina, ivrigt påhejade av representanter från De Gröna, samma dag organiserade en "anti-konferens" och motdemonstration i Parma.

Till deras kritik hör att EFSA enbart tar vetenskapliga hänsyn, men detta visar bara att de inte förstått EFSA:s roll: Myndigheten ska bara ägna sig åt en vetenskapligt baserad riskbedömning. Alla andra hänsyn – sociala, ekonomiska, etiska, kulturella och så vidare – är en fråga för de folkvalda församlingarna.

Mer oroande är dock hur De Gröna så gärna blandar ihop korten. Man lyckades på något märkligt sätt kombinera sitt motstånd mot EFSA med sitt motstånd mot GMO! En av deras företrädare, den franske EU-parlamentarikern José Bové, var också med som talare på EFSA:s konferens. Han lyckades i ett svep avfärda den så kallade försiktighetsprincipen som rent nonsens och samtidigt mana till extrem försiktighet i hur vi använder ny teknik.

Jag förstår mig inte på den gröna rörelsens skräck för allt som är nytt. Vi må vara överens om de stora utmaningar som världen står inför, svält, klimatförändringar med mera. Men varför denna panikslagna inställning till modern forskning, vetenskap och ny teknik?

Varför är de gröna så förtvivlat osäkra?

Marit Paulsen

Marit Paulsen (FP) är Europaparlamentariker.

Mer läsning

Annons