Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våra pengar får inte dumpa villkoren

/
  • Varje år köper det offentliga varor och tjänster för ungefär 600 miljarder kronor. Nu föreslår regeringen en ny upphandlingslagstiftning.

Annons

Säg ordparen "offentlig upphandling" och många runt omkring dig börjar skruva på sig, gäspa. Det låter erbarmligt tråkigt. Men det är precis tvärtom. Hur den offentliga upphandlingen styrs är avgörande för vårt samhälle.

Varje år handlar det offentliga för i runda slängar 600 miljarder kronor. Det är shopping ur vår gemensamma kassa, så det berör dig, mig, oss alla. Efter Sveriges EU-inträde 1994 är det lag på att offentlig konsumtion ska upphandlas. Anbud ställs mot varandra, varav ett går vinnande ur striden. Oftast brukar det vara det anbud som är lägst i kronor räknat, det företag som erbjuder sina tjänster till lägsta pris vinner.

Effekten av detta system är tudelat. Å ena sidan handlar det om skattemedel som ska räcka till så mycket som möjligt. Desto billigare, desto bättre. Å andra sidan innebär lägsta-prisvarianten att löner och villkor dumpas. För det enklaste sättet för ett tjänsteföretag att sänka sina kostnader är att skära på personalkostnader. Och det görs. När Sveriges radio förra året granskade taximarknaden visade det sig att lönerna inom färdtjänsten i Stockholm dumpats till 27 kronor i timmen och i höstas visade Skatteverkets kontroll av städbranschen att de lägsta lönerna där låg på 11 kronor i timmen. Löner som med det offentligas goda minne tryckts ned, till orimlighetens gräns.

Ledarsidan har skrivit om effekterna av prisjakten i den offentliga upphandlingen vid ett flertal tillfällen. Nu gör vi det igen. Den här gången av ett lite roligare skäl än tidigare. För på torsdagen lämnade regeringen sitt förslag för en ny upphandlingslagstiftning till Lagrådet. Det är regeringens hittills största lagstiftningsarbete.

Tanken är att social dumpning med hjälp av offentliga medel ska utrotas. "Vi har makt och möjligheten att förändra", sade civilminister Ardalan Shekarabi under pressträffen.

Och det är precis så våra politiker måste tänka, måste agera. I regeringsställning finns möjligheten, och ansvaret, att förändra orimligheter som att det offentliga uppmuntrar till lönedumpning.

Regeringen föreslår att det blir ett obligatorium för det offentliga att kräva som minst den lägsta nivån i kollektivavtalen gällande lön, semester och arbetstid vid offentlig upphandling. Därutöver har upphandlande myndigheter möjlighet – men inte skyldighet – att ställa särskilda villkor, som att kräva att företagen också står för inbetalningar till de anställdas tjänstepension och försäkringar. Och det där sista har vållat debatt. Detta då myndigheterna alltså inte måste ställa krav på att anbudsägarna betalar försäkringar eller pensioner för sina anställda. Det innebär att företag med kollektivavtal inte konkurrerar på lika villkor som övriga företag.

Ändå är regeringens förslag en god bit på väg. Det går att använda den offentliga upphandlingen som ett strategiskt verktyg. För att främja miljö och de anställdas villkor. Hur vi styr den offentliga upphandlingen är avgörande för inte bara för de upphandlande kommunerna och myndigheterna, eller ens de lokala företagen, utan även för de medborgare som berörs. Det vill säga, i förlängningen oss alla.

Mer läsning

Annons