Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våldsverkare vill inte prata

/

Efter upploppen i samband med EU-toppmötet i Göteborg 2001 inledde polisen en satsning på så kallade dialogpoliser.

Annons

Tanken med dessa specialutbildade poliser är att de ska föra en dialog med de grupperingar vars manifestationer ofta urartar i våldsyttringar. Kommunikation och medling ska bidra till att demonstrationer genomförs under ordnade former.

"Tanken är att deltagarna i en folksamling själva ska känna ansvar för sitt och övriga deltagares uppträdande och handlingar, så kallad self-policing" går det att läsa på polisens hemsida.

Hur tänkte då polisen då man gav den nazistiska organisationen Svenska motståndsrörelsen demonstrationstillstånd i Stockholm lördagen den 9 november? Kändes det som en god idé att låta nazister marschera på huvudstadens gator på dagen 75 år efter Kristallnatten?

Kändes det som att Svenska motståndsrörelsen, en sammanslutning som vill implementera sina sjuka idéer genom hot och våld, var en grupp som skulle skapa bra stämning så där på lördagseftermiddagen?

Svenska motståndsrörelsen består förvisso av en begränsad skara unga och vilsna män – när man kraftsamlade i lördags kom man inte ens upp i ett tresiffrigt antal demonstranter – men det handlar ändå om nazister med, i flera fall, våldsdåd på sina samveten.

Visst, det är ironiskt att en organisation som inte tror på det öppna och fria samhället får möjligheten att spy ut sin ilska och sitt hat på allmän plats, men i ett öppet och fritt samhälle måste även den här typen av organisationer få chansen att yttra sig och manifestera.

Alla goda krafter måste så klart ta sitt ansvar och med fredliga medel markera mot nazister och andra främlingsfientliga organisationer, men det är till syvende och sist polisen som ansvarar för ordningen.

Och det kommer inte polisen att få någon hjälp med av mörkermännen, hur mycket dialog man än försöker ha med dem.

Anders Rönmark

Mer läsning

Annons