Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Våga mer, Billström

Annons

Att gifta sig och bilda familj kan vara en relativt okomplicerad historia, åtminstone juridiskt sett. Man gifter sig, flyttar ihop, skaffar barn – i önskad ordning – utan att staten lägger sig särskilt mycket i arrangemanget. Åtminstone i särkönade par.

För den som blir förälskad i någon som kommer från ett annat land är processen krångligare. Då kan det gå på följande vis:

Man träffas, blir förälskad, gifter sig, skaffar barn – och tvingas därefter isär. Ibland pågår separationen i sex månader, ibland i närmare ett par års tid, medan ens make eller maka återvänder till ursprungslandet för att söka uppehållstillstånd därifrån.

Grundregeln är nämligen att den som söker uppehållstillstånd i Sverige måste göra det i sitt hemland. Skälen är dels att systemet är internationell praxis, dels att det anses vara ett viktigt led för att upprätthålla en reglerad invandring.

Det finns visserligen undantag. Enligt den nya utlänningslagen från år 2006 kan en person som är bosatt i Sverige söka uppehållstillstånd härifrån om han eller hon har ”stark anknytning till en person som är bosatt i Sverige.”

Men tolkningen av regelverket har hittills varit mycket strikt. På senare tid har flera fall uppmärksammats där föräldrar tvingats skiljas från sina barn under långa perioder.

Exempelvis rapporterade Dagens Nyheter i november om 26-årige Franklin Uti, som tvingas lämna sin sju månader gamla dotter och hennes mamma för att återvända till Nigeria och söka uppehållstillstånd därifrån. Sambon lider av sviterna av en svår förlossning och själv säger Franklin Uti att han skurit av kontakterna med sitt forna hemland. Ändå måste han lämna familjen.

Reglerna är inte bara absurda – de står dessutom i strid med barnkonventionen, som betonar barnets rätt till sina föräldrar. I artikel nio står det bland annat att ”konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja”.

På fredagen gav migrationsminister Tobias Billström det efterlängtade beskedet att lagen kommer att förändras. Våren 2010 kan nya regler träda i kraft, som kommer att innebära att personer som uppenbart skulle ha fått uppehållstillstånd ska få söka från Sverige.

Det är på tiden att regeringen låter medmänsklighet gå före rigida regler.

Men Billström borde våga gå längre än så. Det finns fler tillfällen då reglerna borde lättas upp. Gifta par eller sambos utan barn kan också stöta på rejäla hinder under ansökningsprocessen. Om det till exempel saknas ambassad i den sökandes hemland kan det vara både krångligt och extremt dyrt att lämna in ansökan. I vissa fall kan den sökande dessutom bli förföljd eller trakasserad av politiska, religiösa eller andra skäl. I sådana fall borde det bli lättare att få ordna uppehållstillståndet på plats i Sverige.

I dagens globaliserade värld är det allt fler som hittar kärleken och bildar familj över nationsgränserna. Det är i grunden en positiv sak.

Sverige borde inte sätta onödiga hinder i vägen för människor som vill leva tillsammans.

 

 

Mer läsning

Annons