Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad gör det med en ung att vara utkanten av världen?

/
  • Är en mer tätbebyggd plats bättre och mer statusfylld?

Annons

En flicka blev slagen, en annan sprang för livet och blev beskjuten. Ett trauma i en ytterkant av världen. Det skulle kunna vara en förort till Sveriges storstäder, men det handlar om Strömsund i norra Jämtland. Landsbygd och förort. Två platser som får mer och mer gemensamt.

Händelsen är återberättad av två flickor som ringde 112 häromveckan, men ingen polis skickades till platsen. De befann sig i en kommun som är stor som Skåne men fattig på poliser i tjänst under sommaren.

Det som sker hela tiden i Tensta och Angered och Rosengård det sker även på andra platser. Nedprioriteringen. Polisen som inte når ut. Det laglösa landet som sprider sig. Unga som tappar respekten för det civiliserade samhället som förfaller. Vad gör det egentligen med en människa att ständigt betraktas som något i marginalen?

Om vi frågar en 15-åring i en helt vanlig avfolkningsbygd vilket förtroende hen har på samhället och sedan ställer samma fråga till en 15-åring i Farsta, tror jag vi får se samma besvikna ögon. Det gemensamma börjar bli alltmer framträdande för förorten och landsbygden: Utanförskap. I glesbygden, I Farsta.

Vad gör det med medborgaren om man dessutom bara blir beskriven som ett problemområde och ett ok för samhället?

I avhandlingen "(Re)procuding a periphery" – att (re)producera en periferi – skrev Madeleine Eriksson 2010 om de liv som levs i Norrland. Men det handlar också om de liv som levs i Angered. Förortsungarna och glesbygdsbarna är båda framtidens väsen som vårt samhälle placerat i utkanten av världens uppmärksamhet. Dessutom skyller vi platsens problem på de egna invånarna.

Madeleine Eriksson skriver:

"Specifika platser och människor ses som framgångsrika med en ljus framtid framför sig medan andra framställs som svaga ute i kanten och i behov av större regioner eller staten. [...] Regioner som är mindre gynnade i globala processer av omstrukturering brukar drabbas av arbetslöshet och utflyttning. [...] Ojämlika möjligheter kan bli mörkade med tolkningen att lokal kultur är det som orsakar problem i regionen och är det som ska utpekas som orsak till särställningen. Att det är personerna som bor på platsen som själva är problemet."

Vi värderar världen beroende på plats: En territoriell maktordning. Det är stora ord men är egentligen något enkelt. Vi tycker att något är bättre för att det är tätbebyggt i "centrum", där människor är "bättre". Det är inte där som problemen finns: Heder finns bara i förorten, rasism bara på landsbygden.

Streetgäris och Glesbygdsgirls är två Facebook-grupper som är sprungna ur en känsla av att leva i marginalen och inte få delta i samtalet och samhället. Den ena har jag själv startat. Den andra är jag medlem i. Två rörelser: en som startade i betongen, den andra i storskogen. En protest, en misstro och en besvikelse: Vilken polis går att lita på om hen inte kommer i tid eller kanske inte alls?

Vilken politiker tar mitt liv på allvar; hen som bor i centralorten eller i Djurgårdsvillan? Vilket system är det som inkluderar mig som människa, jag som lever i periferin från resten av världen?

Territoriell maktordning behövs för att Sverige inte ska tappa befolkningen utanför "statusområden".

Mer läsning

Annons