Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Under den röda mattan

I förra veckan meddelade Dilma Rousseff att hon ställer in sitt planerade USA-besök.

Annons

Anledningen till att den brasilianska presidenten inte vill träffa USA:s president Barack Obama är visselblåsaren Edward Snowdens avslöjanden om amerikanska NSA:s (National Security Agency) massövervakning. Säkerhetsmyndigheten har spionerat på både Brasiliens regering och det statliga oljebolaget Petrobras. NSA ska till och med ha läst Rousseffs mejl.

Det inställda Washingtonbesöket är det senaste i raden av latinamerikanska protester mot den omfattande amerikanska övervakningen av både egna och andra länders medborgare. När tidningarna The Guardian och Washington Post publicerade avslöjandena om NSA i våras var reaktionerna snabba från det som ofta betraktats som USA:s bakgård. Det krävdes förtydliganden, förklaringar och ursäkter från supermakten i norr.

Och när visselblåsaren Edward Snowden trädde fram och omedelbart blev en av den amerikanska statens "most wanted" övervägde flera latinamerikanska länder – däribland Brasilien – att erbjuda honom politisk asyl, vilket Venezuela också gjorde.

De latinamerikanska reaktionerna skiljer sig markant från de europeiska. Samtidigt som tidningarna fyllts av avslöjanden om att NSA spionerat på europeiska regeringar och medborgare, har europeiska politiker gjort sitt bästa för att inte stöta sig med Washington. När Spanien ombads att stänga sitt luftrum för Bolivias president Evo Morales, därför att USA misstänkte att han hade Snowden ombord, gjorde de det.

Det finns naturligtvis förklaringar till varför reaktionerna från Latinamerika varit skarpare än dem från Europa.

I Brasilien är det val nästa år och Dilma Rousseffs opinionssiffror fick sig en ordentlig törn i samband med de stora protester som skakade landet i våras. Att ge storebror en knäpp på näsan är populärt, samtidigt som kostnaderna för det inställda besöket är små.

I länder som Venezuela och Ecuador – som varit mest kritiska och som till och med erbjöd Snowden asyl – är motiven än mer tveksamma. I både Caracas och Quito har regeringscheferna under det senaste decenniet gjort sitt bästa för att bryta ner de demokratiska institutionerna och koncentrera makten till sin egen person. De har konsekvent attackerat kritiska medier. Därför har talet om att man vill stå upp för yttrande- och informationsfrihet ekat tomt. För dem har stödet till Snowden, och protesterna mot NSA, i stället handlat om möjligheten att vara en nagel i ögat på Washington.

Trots det är det lätt att – för ovanlighetens skull – önska att europeiska ledare varit lite mer lika sina latinamerikanska motsvarigheter.

När Obama visar den stora vänligheten att komma på besök hade man kunnat vara mer kritiska till USA:s massövervakning, i stället för att endast rulla ut den röda mattan, och sopa in alla frågor om spioneri under den.

Martin Liby Alonso

Martin Liby Alonso är liberal skribent och forskare i statsvetenskap vid MIT i Boston.

Mer läsning

Annons