Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Undangömd socialpolitik

/
  • Författaren Susanna Alakoski efterlyste förra vintern tillsammans med bland andra Gudrun Schyman en omfattande och högljudd socialpolitisk debatt. Någon sådan blir det inte när regeringen har blicken vänd mot solsidan.

Barnfattigdomen ökar i Sverige och klyftorna mellan rika och fattiga områden växer samtidigt snabbt. På solsidan ges nya skatteavdrag för bartenders och läxhjälp, på skuggsidan växer den sociala oron och köerna till socialkontoren.

Annons

Regeringen har sedan maktskiftet för sex år sedan prioriterat att lägga stora pengar på polisen. Anslagen har ökat kraftigt sedan 2006. Antalet poliser har ökat med 3 000 under samma tid, men antalet brott som klaras upp minskar.

Det är något som inte stämmer. Är det möjligt att statsminister Reinfeldt och finansminister Borg har satsat fel? Ett år presenterade Fredrik Reinfeldt budgeten på Hallunda polisstation och spred nya miljarder till polisen. När ser vi statsministern lägga fram budgeten på ett socialkontor? Det kommer aldrig att hända.

Men fler förebyggande insatser på ett tidigt stadium skulle kunna minska behovet av fler poliser. Socialpolitiken finns dock inte i regeringens tankar, de vill helst inte kännas vid de växande utbetalningarna av socialbidrag och att fler faller genom skyddsnäten.

Nu får i stället socialtjänsten ha hand om "restprodukterna" från regeringens hårda politik. Några fler resurser har de inte fått, snarast tvärtom. Trycket på socialarbetarna har ökat markant. De har ett viktigt jobb och gör det bra, men när arbetsbördan växer riskerar det till slut att bli övermäktigt.

Akademikerförbundet SSR lät under hösten Novus intervjua drygt 800 socialarbetare. Resultatet ger en allvarlig ögonblicksbild från socialtjänsten i landet. Bara var fjärde socialsekreterare anser sig ha möjlighet att leva upp till socialtjänstlagens intentioner. Nästan fyra av tio säger att de inte klarar rättssäkerheten.

Allt fler yngre socialsekreterare jobbar med ärenden som rör barn och ungdomar. Det är komplicerade och svåra ärenden om våldutsatta barn, polisärenden och omhändertaganden. Det ger en hård arbetsbelastning och stressen ökar, tycker 83 procent av socialsekreterarna.

Sju av tio socialsekreterare har allvarligt övervägt att byta jobb de senaste två åren. Bland de yngre är siffran ännu högre: 77 procent vill göra något annat.

För snart ett år sedan efterlyste författaren Susanna Alakoski och frilansfeministen Gudrun Schyman med flera en omfattande, högljudd, systemkritisk, kreativ och uppkäftig socialpolitisk debatt. Någon sådan har tyvärr inte hörts till, åtminstone inte så att det har rört om på riktigt.

Socialarbetarna hinner inte, orkar inte höja rösten. De som får hjälp och stöd från socialtjänsten hörs ännu mindre. De har inga starka lobbyister som för deras talan.

Borgerliga politiker har blicken vänd mot solsidan, men på vänsterkanten borde socialpolitiken vara värd att lyfta till en högre och mer uppmärksammad nivå.

Peter Franke

Mer läsning

Annons