Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyvärr Mitthögskolan, detta är för intetsägande

Annons
Onsdag 6 mars



Tyvärr Mitthögskolan, detta är för intetsägande

Mitthögskolan börjar hämta sig från höstens snöpliga kursindragningar. I en annonsbilaga i Dagens Nyheter försöker högskolan locka intresserade.

Frågan är väl egentligen bara till vilka bilagan riktar sig och varför i hela världen den måste vara så intetsägande.

Intressant är i alla fall intervjun med Mitthögskolans rektor Gunnar Svedberg som erkänner misstaget med den alldeles för snabba tillväxten som slog tillbaka ordentligt i höstas när så få studenter sökte sig till utbildningarna att ett 30-tal program ströks ur utbudet. Ändå räknar Svedberg med universitetsstatus inom en snar framtid. Det låter lite väl optimistiskt.

Målet måste först vara att få organisationen i ordning efter organisationsöversynen och visa att det utbud som finns kvar är av hög kvalitet och dessutom lockar sökande. Det primära är att få hit dem överhuvudtaget.

För ett par dagar sedan presenterade Tidningen en sammanställning över varifrån studenterna vid Mitthögskolan kommer. Inte helt oväntat är upptagningsområdet i första hand länet, och grannlänet förstås och inom dem till de fyra campusorterna Härnösand, Örnsköldsvik, Sundsvall och Östersund. Ändå är Mitthögskolan en av de mest riksrekryterande högskolorna.

Varifrån studenterna kommer är dock inte lika viktigt som var de väljer att ta vägen efter avlagd examen. Att de skriver sig i någon av länets kommuner under utbildningstiden ger förvisso kommunen ökade statsbidrag, men skatteintäkter blir det inte mycket av förrän studenterna skaffat sig ett inkomst att skatta för.

Därför vore det inte konstigt om annonsbilagan som Mitthögskolan lagt ner stora pengar på, framhöll de många arbetstillfällen som finns i Västernorrland och Jämtland. Men dessa inslag förekommer i den 16-sidiga annonsbilagan färre gånger än annonserna som uppmanar företag att etablera sig här.

Undantaget är Hemab, som vi kan läsa om i dagens Tidning, som ekonomiskt stödjer den energitekniska utbildningen i Härnösand och dessutom bara är ett av många energibolag som kommer få det svårt att hitta kompetent personal i framtiden. Inte för att utbildningen inte finns, utan för att det saknas villiga studenter.

Det ekonomiska stöd som Svensk Energi tilldelat Mitthögskolan ska användas till marknadsföring. Det är ingen nyhet att enskilda företag eller hela branscher hjälper till med rekrytering av studenter och just denna bit av Mitthögskolans pr-kampanj slår säkert väl ut.

Annonsbilagan däremot är ett typexempel på hur de som varit med och sponsrat kostnaden vill synas i bilagan, men inte har något vettigt att tillföra.

Kommunernas annonser är hopplösheten själv. Östersund missuppfattar bilagans syfte och förkunnar stolt att man vet hur villamarknaden ser ut och vilka föräldrakooperativ som det finns att välja mellan, som om den stora gruppen studenter tänker skaffa sig ett hus under utbildningstiden eller för den delen har ungar. Den största grupp som börjar högskolan kommer direkt från gymnasiet, möjligen med ett eller två års förskjutning. Den växande grupp "äldre" studenter flyttar mer sällan för att studera och pengar till en villa har ingen som lever på studiemedel.

Härnösands annons riktar helt in sig på företagsetableringar och säger sig ge "376 skäl att etablera företag i Härnösand" vilket visar sig vara en siffran som inte återfinns någonstans i texten. Det gör däremot meningar som "1/3 del av kontorskostnaden jämfört med Stockholm", det vill säga" en tredjedel del"!

Spelar det någon roll undrar ni och har gårdagens felaktiga rubrik i färskt minne. Och visst gör det väl det. Det får annonsen att se ut som ett lågbudgetprojekt, vilket är långt från sanningen. Företag lockas inte av oprofessionalitet och studenter lockas inte av annonser om företagsetableringar och villapriser. Som tidigare försöker man göra allt samtidigt.

Det som kunde ha inneburit ett avstamp blev istället ett snedsteg. Så tråkigt.

Susanne Sjöstedt



Fel, fel och åter fel

Det mest hopplösa inslaget i svensk grammatik plågade i förrgår inte bara mig, utan flera kollegor här på Tidningen. Skulle jag använda "de" eller "dem" i rubriken? Nu kan det rätta alternativet verka alldeles uppenbart för alla inblandade, men inte sjutton gjorde det det i går.

Hjärnsläpp säger jag, men har enligt en påringare även min unga ålder som ursäkt. Eftersom det är en ursäkt jag inte kommer att kunna använda mycket längre, så tackar jag och tar emot.

I alla fall testade jag olika varianter, kontrollerade med liberala grannen (som först i går morse när hon sett texten i tryck tyckte det såg fel ut) samt förhörde redigeringspersonalen som tyckte att jag skulle skriva "dom" i stället och sluta störa dem under matrasten.

Naturligtvis valde jag fel.

Jag skrev ut sidan med ett "dem" i rubriken och uppmanade nattpersonalen att ändra om de kom på att det var fel.

Så kom jag till jobbet i går morse och bara väntade på telefonsamtalet från en språkbegåvad läsare. Visst kom det. Och ytterligare några. Nu vet jag. Tyvärr bara några dagar för sent, men jag tackar återigen för påringningarna och böjer mitt huvud i skam.

Jag lyckades i alla fall ändra i nätupplagan...

S.S

Mer läsning

Annons