Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Izaias Englund: Klart de vill bränna 300 miljoner på ett kulturhus – det är ju högkonjunktur

Artikel 2 av 40
Kulturhusutredningen i Örnsköldsvik
Visa alla artiklar

Annons
Kulturhusfrågan handlar inte så värst mycket om kulturen. Det är effekter av högkonjunkturen vi ser. Foto: Frank Augstein/AP Photo.

Vill man förstå varför det nu pratas om att kommunen ska satsa 300 miljoner kronor på ett kulturhus i Örnsköldsvik så måste man göra klart för sig att det inte handlar om att stadens kulturkoftor äntligen har övertygat kommunpolitikerna om ett bygge efter sisådär 100 år av lågintensivt tjat.

En betydligt viktigare förklaring till varför kulturhusfrågan återigen är på agendan är att tillväxtbyråkraterna länge har sneglat avundsjukt mot andra växande städer i norr. Och att det inte längre finns något starkt kommunalråd som kan prioritera bland kommunförvaltningens olika crazy idéer och vilda planer.

Kulturhusfrågan handlar nämligen inte så värst mycket om kulturen. Det är effekter av högkonjunkturen vi ser. Det är därför det byggs kulturhus, multiarenor och äventyrsbad runtom i de svenska städ­erna. Kommunerna passar helt enkelt på att sjösätta stora imageinvestering för att öka respektive kommuns attraktionskraft, utifrån de dominerande idéerna om vad som skapar inflyttning och tillväxt.

Kortfattat handlar det om mentala föreställningar hos tjänstemännen om ett slags nollsummespel: Att städerna konstant måste expandera, och satsa på ”den kreativa klassen”, för att kunna konkurrera med andra städer.

Man brukar formulera det som att Örnsköldsvik måste ha ett tillräckligt attraktivt ”erbjudande”. Det finns med andra ord en oro att hamna på efterkälken.

Kulturhusfrågan måste med andra ord förstås som en effekt av att de flesta städerna i norr redan kan stoltsera med pampiga kulturhus. Skellefteå inviger snart sitt och i Östersund ligger ett kulturhus på ritbordet.

Den så kallade kulturhusutredningen är nämligen inte någon utredning i ordets rätta bemärkelse utan en lång och fluffig önske­lista från kommunförvaltningen till skattebetalarna. Eller ett sätt att legitimera imageinvesteringen.

Kulturhusfrågan i Örnsköldsvik blottar dessutom de stora obalanserna i hur det statliga och regionala stödet till kulturliv och institutioner fördelas.

Ett avgörande problem för Örnsköldsviks kulturhusplaner är nämligen den långsiktiga finansieringen. Med drifts- och hyreskostnader motsvarande närmare tio procent av kultur- och fritidsbudgeten så krävs ett trovärdigt svar på hur imageinvesteringens löpande kostnader ska kunna motiveras ekonomiskt. Tyvärr har ju Örnsköldsviks kulturliv det inte särskilt fett ekonomiskt redan som det är.

Men finansieringsfrågorna går givetvis att lösa. Kommunen kan alltid lånefinansiera projektet nu när man varit duktig på att amorterat ned skuldberget (kraftvärmeverk, mm.) som Elvy Söderström (S) bygge upp mot slutet av sin karriär.

Den riktiga utmaningen handlar om kulturhusets legitimitet i förhållande till befolkningens efterfrågan. Frågan är om det just är ett kulturhus en majoritet av Örnsköldsviksborna verkligen vill ha?

Det går ju alltid att bygga ännu en ishall.

Tomas Izaias Englund är politisk redaktör (lib.) för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda. Foto: Arkiv.

Du har läst en ledartext av Tomas Izaias Englund som är politisk redaktör (lib.) för Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda.

Följ Tomas på Twitter och Facebook eller läs fler ledare på Allehanda.se .

Alla artiklar i
Kulturhusutredningen i Örnsköldsvik
Annons