Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidsbegränsade möjligheter

Annons
Måndag 11 mars







Tidsbegränsade möjligheter

Det fanns en tid då det var mer självklart var, hur och till vad de unga skulle utbilda sig.

Universiteten var färre förr. Studiemedel var sådant studenterna fick hemifrån. Så blev också advokatens son ofta advokat själv och fick plats i fars firma. Läkarens son blev också läkare. Och de medelklasskvinnor som inte blev gifta och försörjda av en man blev lärarinnor.

För dem som inte hade föräldrar som kunde betala var högre utbildning vid de stora universiteten att glömma. Några få hoppades på ett under, eller slogs om stipendiepengar. Andra sökte sig så småningom till aftonskolor och folkhögskolor.



Allas möjlighet till utbildning är utan tvivel en av de viktigaste förändringarna som har skett. Det är en viktig orsak till att Sverige under 1900-talet förvandlades från ett fattigt jordbrukarsamhälle till en industri-, utvecklings- och forskarnation.

Fler utbildningsplatser och möjligheten att få bidrag och att låna till uppehället har gett fler än bara medel- och överklassens barn tillträde till högre studier. Det är inte längre lika självklart att studenterna går i fars fotspår.

Men det har varit en lång och trög process. Och fortfarande är det mest medel- och överklassens barn som läser vidare.



Sedan mitten av 1990-talet har de socialdemokratiska regeringarna gjort de största satsningarna på högre utbildning någonsin. Sverige har fått flera nya universitet och högskolor. Antalet studenter har nära nog fördubblats. Och regeringen satsar dessutom 120 miljoner kronor för att universiteten och högskolorna ska bredda rekryteringen.

I fjol reformerades studiemedelssystemet. Bidraget blev högre och studenterna får numer tjäna mer pengar utan att bidraget och lånemöjligheterna minskar. Samtidigt med den förändringen skärpte man dock reglerna för hur länge det ska gå att få studiemedel. Det är fortfarande tolv terminer som gäller. Men tidigare fanns det möjlighet till undantag för den som påbörjat en lång utbildning. Den möjligheten är i dag i praktiken stängd.



Förändringen är inte helt omotiverad. Även om utbildning nästan alltid lönar sig är det tveksamt om samhället tjänar på att studenter läser planlöst eller rentav klamrar sig kvar på högskolor och universitet år efter år. Men risken för att vissa studenter inte ska klara att slutföra sin utbildning är samtidigt uppenbar.

Visserligen ryms, som utbildningsminister Thomas Östros påpekade häromdagen, alla högskolans utbildningar inom tolvterminersgränsen. De som läst någon enstaka kurs eller hade andra yrkesplaner innan de började på en lång utbildning får dock problem.

Och det märks redan nu. Enligt Svenska Dagbladet kan bara hälften av dem som började på läkarlinjen i höstas räkna med att läsa med studiemedel hela tiden.

Många hoppas säkert att reglerna ska ändras innan pengarna tar slut. En del kanske har föräldrar eller en partner som kan hjälpa till ekonomiskt. Andra planerar kanske att jobba mer och studera lite mindre. Eller att göra ett studieuppehåll tills de har tjänat in till uppehället.



Det är ingen positiv utveckling när många studerar med hotet om ekonomisk kris hängande över sig. I synnerhet inte som det i hög grad drabbar studenter inom områden där det i dag råder brist på personal, som läkare och lärare.

Utbildningsministern borde ödmjuka sig lite och erkänna att den detaljen i regeringens stora utbildningssatsning inte blev lyckad. För det är fortfarande rimligt att alla ska ha möjlighet att känna sig för på högskolan en termin eller två innan de bestämmer sig för vad de ska utbilda sig till.



KARIN ANDERSSON



Till salu

"Det är billigare att köpa pojkar än att anställa dem. Jag skulle faktiskt kunnat få dem gratis."

Den afghanske restaurangägaren Muhammad Aslam, som intervjuas i New York Post förklarar köpet av två småpojkar som sålts av sin far, och fortsätter: "Men jag vet att det finns mänskliga rättigheter. Jag visste att jag var förpliktigad att betala honom något.

I Afghanistan är situationen kritisk. Fyra års torka betyder att det inte ens finns gräs att äta längre, för att inte tala om den begränsade tillgången på riktig mat som mjöl och kött.

För att familjen inte ska svälta ihjäl har barnen blivit de nya handelsvarorna. Förr såldes flickorna för giftemål, numera ligger pengarna i småpojkarna som kan säljas som hjälpredor.

Bashir och Qadirs far sålde dem för en ersättning om 400 000 Afghanis per månad. Då uppgörelsen gjordes motsvarade det ungefär 50 svenska kronor. "Efter två år slutar jag betala och pojkarna är mina för alltid", citeras Mohammad Aslam i NYT.

Just den definitionen av vad mänskliga rättigheter har jag aldrig hört och det vore nästan roligt om det inte handlade om att denne man tror att handel av människor är okej om man bara betalar.

Det är en otäck utveckling mot slavhandel men förstås varken unik eller svår att förstå. Att sälja pojkarna är familjens - inklusive pojkarna - enda chans att överleva. Deras enda chans att överleva.

De har ingenting. Och nu finns inte ens gräs att äta.

Det är klart. Restaurangägaren Aslam har uppenbarligen en del, men situationen i Afghanistan är inte den samma som i Robin Hood-böckerna där en liten minoritet lever i överflöd medan resten svälter. Inte om vi inte är villiga att se svälten i Afghanistan i ett vidare perspektiv.

Det är vi i väst - alias Lille John - som bombat deras land, och det var vi som innan dess understödde talibanregimen och innan dess hjälpte talibanregimen till makten. Att vi nu "befriat" det afghanska folket från tyranniets bojor betyder bara att liken av de som dött av hunger inte i samma utsträckning är täckta av burkor eller religiöst heltäckande skägg.

Den stjärnspäckade gala som hölls till förmån för de anhöriga till offren som dog i terrorattacken, samlade 560 miljoner dollar. Det motsvarar nästan sex miljarder svenska kronor. Offren i attackerna mot New York och Washington uppgick till dryga 3000 personer. Det gör 2 miljoner kronor per amerikansk död. Och det är utfallet av en (1) gala. Insamlingarna var åtskilligt fler.

Vad kan en afghan vara värd? 50 kronor i månaden?

Kör mot Sherwoodskogen!

Susanne Sjöstedt

Mer läsning

Annons