Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tandvårdslagen följs inte

Annons
Onsdag 3 april 2002



Tandvårdslagen följs inte

Den uppsökande tandvården för äldre och funktionshind-rade fungerar inte i Västernorrland.

När offentlig sektor bryter mot lagen finns det alltid förklaringar och ursäkter som ska få allmänheten att acceptera lagbrotten. Vanligast är att kommunerna inte uppfyller vissa rättighetslagar. Förklaringarna då är att regering och riksdag ålägger kommunerna nya plikter men att politikerna inte anvisar några pengar för att klara de nya förpliktelserna. Sällan, för att inte säga aldrig, har dock en ansvarig politiker fällts för sådana lagbrott och enskilda har alltför ofta svårt att få sin rätt i praktiken, trots att länsrätten dömt till deras fördel.

Tandvårdslagen ändrades 1999 så att landstingen fick ett ökat ansvar för att ge tandvårdsstöd till vuxna som bor på sjukhem eller i kommunernas gruppbostäder eller på annat sätt är beroende av kommunal omsorg och service. Det betydde att landstingen ska bedriva uppsökande verksamhet som är avgiftsfri, att tandvårdspersonal då gör en bedömning av patienternas munhälsa och, om det anses nödvändigt, patienterna också får tandvården utförd.

Det här är en viktig del av vården. Att ha en frisk mun är väsentligt för det allmänna välbefinnandet och att ha tänder att tugga maten med betyder bättre näringsintag, något som särskilt äldre människor har stort behov av.

De som inte själv kan sköta munhygienen ska förstås ha hjälp av kommunernas personal, precis som de får hjälp med annan omvårdnad. När Landstingsförbundet nu gjort en uppföljning av hur den uppsökande verksamheten fungerar visar det sig att vissa landsting har svårt att få den kommunala personalen tillräckligt engagerad. Utan aktiv medverkan och ett gott samarbete med socialtjänsten blir tandvårdsstödet verkningslöst. De som behöver hjälpen blir utan och utsätts för onödigt lidande.

Landstingsförbundet konstaterar att den uppsökande verksamheten ännu inte kommit igång i full omfattning. Lagen ändrades alltså 1999. Av Landstingsförbundets kommentarer kan man ana att det är i den kommunala verksamheten bristerna finns. Vård- och omsorgspersonal har dock rätt till utbildning för att kunna bistå med tandborstning och annan munhygien. Kommunerna förklarar sina brister med att det saknas resurser och att personalomsättningen är hög.

På det sättet kan tydligen ansvariga politiker alltid komma undan sina skyldigheter gentemot medborgarna. Det är särskilt allvarligt när det, som här, handlar om människor som är beroende av kommunens insatser.

I Västernorrland är den uppsökande verksamheten näst sämst i landet, endast Gotland redovisar lägre siffror. Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens landsting har alla betydligt bättre ordning. Eller också engagerar sig kommunerna i de länen betydligt mer i hela befolkningens väl och ve. I fjol fick 26,7 procent av de berättigade i Västernorrland del av den uppsökande verksamheten. I Gävleborg var siffran 47,7, i Jämtland 54,9, i Västerbotten 74,2 och i Norrbotten 34,9 procent. Genomsnittet i landet var 42,9 procent.

Det är väl det som kallas rättvis vård ...

Rasträtt

Nu borde den långa striden om busförarna pauser vara över. Regeringen har bestämt att Arbetarskyddsstyrelsens beslut ska gälla, både Bussarbetsgivarnas och huvudskyddsombudens överklagan avslogs förra veckan.

Så nu har bussförarna rätt till en paus om minst tio minuter inom en period av två och en halv timme. Rasterna ska vara schemalagda och, förmodligen det viktigaste av allt, det ska finnas en toalett vid rastplatsen.

Mer läsning

Annons