Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Staten bör agera som ägare i stället för att kvotera

/
  • Finansmarknadsminister Peter Norman (M) har ansvar för de statliga bolagen. Han och regeringen borde bli mer offensiva i sin styrning.

Annons

"Argumenten emot könskvotering blir allt svårare att förstå." Så inleder 17 forskare och företrädare för näringslivet en artikel på debattplats i Dagens Nyheter (22/11). De vill se en ökad andel kvinnor i de svenska börsbolagens styrelser och argumenterar för att kvotering är den rätta lösningen.

Men argumenten emot könskvotering är inte alls särskilt svåra att förstå. Särskilt inte för forskare i ekonomi och näringslivsprofiler: Det handlar om äganderätt och självbestämmande.

Att vara emot kvotering är inte att vara emot jämställda bolagsstyrelser. Att de som äger ett företag fritt bör få välja vilka de vill ha som ledamöter i styrelsen borde i det närmaste vara en självklarhet.

Vad som däremot är svårt att förstå är att en så stor del av bolagen på frivillig basis i så hög grad väljer bort den kompetens och de erfarenheter som kvinnor besitter. För som debattörerna skriver så finns det forskning som tyder på att jämställda företag presterar bättre, det borde alltså ligga i företagens egenintresse att bättre ta tillvara på den kompetens som finns i näringslivet; inte välja bort halva befolkningen.

Ett problem när det gäller rekrytering av kvinnor till de största bolagens styrelser är att styrelsen är toppen av pyramiden. Få når hela vägen upp, även bland män. Och finns det färre kvinnor på ledande positioner längre ner i organisationen så kommer det att finnas färre kvinnor också i toppen, där det har sållats än hårdare.

Ur det perspektivet är det märkligt att det så ofta fokuseras just på att få bolagsstyrelser jämställda, medan det mindre ofta talas om att en förkrossande majoritet av alla bolag på Stockholmsbörsen leds av manliga vd:ar och har män som marknads- och ekonomichefer. För det är ofta just denna typ av erfarenhet som företagen letar efter när de ska rekrytera ledamöter till styrelsen.

Till detta ska också läggas att det alltför ofta rekryteras personer med alltför likartad bakgrund. Ofta handlar det om civilekonomer och/eller civilingenjörer. Och så huvudsakligen män förstås. Kanske för att det ofta är män som rekryterar och de letar då efter personer med en bakgrund som de kan förstå och relatera till. Samtidigt är det ingen garanti för att styrelsen blir väl sammansatt, snarare tvärtom. Personer med olika utbildning, olika bakgrund och olika erfarenheter kan förstås komplettera varandra bättre än en handfull män med examen från Handelshögskolan och som har gjort närmast identiska resor i karriären.

Staten har en möjlighet att se till att fler kvinnor får erfarenhet från toppositioner. Detta genom att i ägardirektiven till de statliga bolagen tydligt uttala att man eftersträvar jämställdhet. Därtill kan staten som ägare i diverse bolag – direkt i till exempel TeliaSonera och SAS och indirekt via pensionsfonder i alla större företag på börsen – agera som aktieägare och förorda kvinnliga kandidater. Men att lagstifta om hur privata företag ska sätta samman sina styrelser är inte statens uppgift.

Mer läsning

Annons