Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sörj OBS, inte OS

Nyligen fick vi veta att Sveriges television för första gången på 60 år inte kommer att få sända från OS, som nästa år hålls i ryska Sotji. MTG som har köpt rättigheterna kommer att sända OS i TV3 och TV10 i stället. Trist för mig som inte har någon av de kanalerna, men å andra sidan har vintersport aldrig riktigt slagit an någon klang hos mig.

Annons

Naturligtvis blev det ramaskri. En inte föraktfull del av svenska folket – eller i alla fall den del som hörs i tv, radio och tidningar – tycker uppenbarligen att det är ett uppdrag för public service att sända elitidrott.

Nyligen har det också uppdagats att Sveriges Radio vill lägga ner långköraren OBS. Det kvartslånga programmet, som sänds varje vardag, tar tempen på den internationella kulturdebatten och har sänts i P1 sedan 1963.

Detta nedläggningsbeslut har, föga överraskande, inte rört upp till närmelsevis lika många känslor. Detta trots att OBS inte kommer att flyttas till någon kommersiell radiokanal som når 84 procent av hushållen (som TV3 gör enligt MTG själva).

Björn af Kleen skrev i fredags en intressant artikel på Expressens kultursida där han driver tesen att den stundande nedläggningen av OBS är ett uttryck för "klickdöden". I en utredning som har gjorts av SR:s tidigare kulturchef Mattias Berg så uttrycks ett missnöje med att OBS, som ett program för kulturdebatt, inte har deltagit i de svallande debatterna om Reva, utrensningen av Tintinböcker på Kulturhuset i Stockholm eller debatten kring filmen Call Girl.

Värt att fråga då är väl om Berg anser att det har saknats inlägg i de debatterna? Samtidigt har OBS bara under förra veckan haft inslag om presidentvalet i Chile där två döttrar till aktiva generaler i militärkuppen 1973 nu slåss om makten, om Nobelpristagaren Albert Camus (som föddes för 100 år sedan) och om den kinesiska enbarnspolitiken apropå en ny roman av exilförfattaren Ma Jian.

Frågan är alltså vad SR vill med kulturdebatten? Är poängen att de egna programmen ska hänga på och debattera exakt samma frågor som alla andra? Eller finns det en poäng med att public service, som kan kosta på sig att inte ängsligt jaga klick på samma sätt som kommersiella medier, försöker hitta egna vägar och lyfta fram frågor som annars inte uppmärksammas på kultursidor eller i etermediernas kulturbevakning?

Det är i och för sig inte så svårt att förstå hur SR och SVT tänker. Argumentet lyder sannolikt att public service får sin legitimitet genom att ha en hög andel tittare och lyssnare. Det ligger förstås något i det. Samtidigt kan inte jakten på tittare, lyssnare eller klick på webben, tillåtas bli det överordnade för public service. En stor poäng med tv och radio i allmänhetens tjänst är att den ska erbjuda sådant som inte får plats i de breda kommersiella kanalernas utbud.

Det är med andra ord en större förlust att program som OBS läggs ner än att 16 procent av Sveriges hushåll – däribland mitt – får gå över till grannen för att kolla den OS-final i hockey som Sverige förhoppningsvis kommer till nästa år.

Marcus Bohlin

Marcus Bohlin är politisk redaktör för Sundsvalls Tidning.

Mer läsning

Annons