Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skänk lite då, Schulman

Den övre medelklassens välbetalda skribenter har hittat en ny genre att fylla med klickvänligt innehåll: "Jag vill inte ha ännu lägre skatt"-krönikan.

Annons

Aftonbladets ledarredaktion har meddelat sitt stöd för det som de uppfattar som "ångest över ett samhällsbygge som rasar". Även om man bortser från det fåniga i att ett återtåg från världens högsta till världens näst högsta skattetryck skulle rasera ett samhälle, finns det mer rimlig kritik att rikta mot många av dem som kräver att få betala mer i skatt.

För det första skulle många som uttryckt åsikter i ämnet enkelt kunna betala mer i skatt om de verkligen ville det. Bloggaren Cornucopia har visat på hur Jonas Gardell, som är en av dem som bönat och bett om högre skatt, enkelt skulle kunna betala 34 miljoner (!) mer i skatt om han bara tog ut sina pengar som lön i stället för att undanhålla dem från beskattning i ett aktiebolag.

Detsamma, om än ett lägre belopp, gäller den likaledes ångestplågade Alex Schulman. Misstanken skaver, men jag anar att debattörerna främst vill att någon annan än de själva ska betala den högre skatt de efterfrågar.

För det andra går det alldeles utmärkt att skänka pengarna till Skatteverket, valfri välgörande organisation eller en behövande människa. Är det så svårt att göra gott att man i alla lägen behöver statens hjälp för att åstadkomma det?

För det tredje, finns det ingen som helst förståelse för att det för väldigt många människor betyder en hel del med "några futtiga hundralappar mer kvar i plånboken"? En tredjedel av svenskarna klarar sig inte sex veckor utan lön. En fjärdedel i åldern 30-49 år klarar som mest fyra veckor. Lägre skatt gör skillnad.

En svensk doktor i statsvetenskap kommenterade nyligen debatten och även han vill se högre skatt: "Vi behöver inte fler platt-tv". Allt som behöver uppfinnas är redan uppfunnet, det finns en världsmarknad för ungefär fem datorer och ni som inte redan har platt-tv behöver ingen – ungefär så enkelt är det tydligen. Jag gissar, det ska erkännas, men doktorn sitter antagligen på en LED-skärm om minst 50 tum när han kommer fram till att ingen annan behöver sin inkomst till konsumtion.

Det är här det hela går från en tyckonomisk debatt på Twitter till något verkligt intressant: Vem vet vad någon annan behöver och vad gör människor när de får (behålla) pengar? Tack vare forskning på det ansedda amerikanska universitetet MIT vet vi faktiskt ganska mycket om det.

Forskare på MIT har följt biståndsorganisationen GiveDirectly, som helt enkelt ger kontanter till människor. Resultaten visar tydligt att pengarna används till sparande, sjukvård, livsmedel, annan konsumtion och investeringar, och att mottagarna blir mer lyckliga och mindre fattiga. Kanske köpte någon till och med en tv? Det må i så fall, doktorn får ursäkta, vara hänt.

Fredrik Westerlund

Fredrik Westerlund är fri skribent.

Mer läsning

Annons