Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skandalen växer - men Reinfeldt duckar

/
  • – Det vi menar är att vi samarbetar med andra. Vi delar information med varandra. Det säger Fredrik Reinfeldt om uppgifterna att svenska FRA deltar i signalspaning mot andra europeiska länder. Någon kritik mot massavlyssningen hörs inte från regeringen.

Avlyssningsskandalen rullar vidare. Hur går det med ländernas suveränitet när de delar med sig av information till storebror USA:s underrättelsetjänst NSA?

Annons

Vad är rimliga proportioner på samarbetet? Och hur mycket information ska få samlas in för att kunna ha koll på misstänkta terrorister och grova brottslingar?

Underrättelsetjänsterna tar det säkra före det osäkra. Så mycket som möjligt ska samlas in och lagras för framtida bruk, både från misstänkta och från ännu inte misstänkta medborgare.

Bara i Frankrike avlyssnade och sparade amerikanska NSA 70 miljoner mobilsamtal – på 30 dagar. Det fick premiärministern Jean-Marc Ayrault att gå i taket. Han var chockad över att allierade länder spionerar på varandra.

Men upprördheten känns inte äkta. NSA har fått hjälp av en rad europeiska underrättelsetjänster, inklusive Sveriges, att hålla koll på medborgarna och de politiska ledarna både bland vänner och bland fiender.

Informationsmängderna växer till en gigantisk och mycket svåröverskådlig höstack. Det blir allt svårare att hitta den eftersökta nålen. Men övervakarna är nöjda, de får höjda anslag när allt mer ska avlyssnas, läsas och lagras.

Deras verksamhet lever ett eget liv, avskilt från politiker och politiska beslut. De har en gång fått grönt ljus och tänker inte bromsa.

Men nu väcks motkrafter. I USA kräver demonstranter insyn i spioneriet och en lagändring som begränsar NSA:s övervakning.

I Storbritannien får premiärminister David Cameron skarp kritik från människorätts- och pressfrihetsgrupper för sina hot mot de fria medierna. Cameron manar medierna till återhållsamhet, om rådet inte följs blir det svårt att "inte agera".

I USA har Edward Snowdens avslöjanden ändå tvingat fram början till en reträtt. Utrikesminister John Kerry erkänner att avlyssningen gått för långt, och senaten ska inleda en "omfattande översyn" av informationsinhämtningen.

I Sverige råder dock tystnad. Carl Bildt tar avlyssningen som självklar. Han säger aldrig saker på telefon som kan skada Sverige.

Fredrik Reinfeldt säger inget av värde, och han vill inte sätta press på USA tillsammans med andra europeiska ledare. I stället har FRA lydigt försett USA med information.

Fem år efter den heta debatten om FRA har luften gått ur frågan om personlig integritet. Varningarna om att massövervakningen kan leda till kränkningar av medborgerliga fri- och rättigheter har dessvärre klingat ohörda och nu verkar många inte bry sig alls. Det borde vi göra.

Respekten för privatlivets helgd blir allt mindre. Argumentet att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta är tunt. En dag i framtiden, och det blir inte en vacker dag, kan informationen användas av och vändas mot vem som helst.

Mer läsning

Annons