Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska alla åsikter rensas bort från Public Service?

Det faktum att en chef på Sveriges Radio såg sig nödgad att dra till med en ordentligt grov lögn om en av sina medarbetare för att motivera att han inte får vara med länge, ja det säger nåt om hur ängsliga över var gränserna går Public Service är.

Annons

Soran Ismail, komiker, samhällsdebattör och en av programledarna för Morgonpasset i P3 vill, påstods av kanalchefen Lotta Mossberg, vilja ”mörda Sverigedemokraterna” och hade av den anledningen satts i programledarkarantän över valet.

Jo men det låter väl rimligt. Mordhot av programledare mot ett riksdagsparti är knappast radiovänligt, allra minst i Sveriges Radio.

Det lät dock redan när det kom som ett opålitligt påstående. Skulle Soran Ismail ha önskat livet ur sverigedemokrater? Ismail som var mannen som sverigedemokraterna i den famösa järnrörsfilmen slänger rasistiska tillmälen och hot emot, som han i ett under av lugn bemöter lugnt och sakligt?

Ismail som i en intervju med journalisten Niklas Orrenius i Dagens Nyheter (1/2-14) berättar om hur många SD-sympatisörer söker upp honom när han uppträder med sin ståupp-show för att prata invandring – och att han nästan alltid får dem att ändra åsikt.

Skulle den killen ha mordhotat SD? Nä, han hade ju inte det.

Mossberg tog tillbaka det påståendet rätt snabbt och nöjde sig istället med att slå fast att Sveriges Radio ”har speciella riktlinjer inför valet, du kan inte vara programledare och säga vad du tycker politiskt”.

Och då är vi på nåt sätt i alla fall framme vid pudelns kärna. Vad betyder egentligen Public Services krav på opartiskhet och objektivitet?

Är det att många åsikter stöts och blöts – men att Public Service-bolagens egna medarbetare avhåller sig från att ha några? Eller är det bara i sändning det är viktigt att medarbetarna inte ska tycka saker?

Funkar det exempelvis om medarbetaren har en politisk bakgrund som kanske bara vissa känner till – men programmet hen producerar uppfattas som helt opartiskt?

”Vi tar inte ställning utan strävar efter att ge publiken en bred, mångsidig och nyanserad bild”, slås fast på Sveriges Radios hemsida.

Så många åsikter är alltså bra – men de får bara komma från andra än medarbetarna? Eller får även de ha en åsikt så länge det finns någon på plats som säger emot? Eller att det under över en vecka, en månad eller ett år ska ha jämnat ut sig åsiktsmässigt?

”På tisdag hade vi ett debattprogram där sossarna fick kritik, så nu måste nån moderat bjudas in till Aktuellt på torsdag kväll och få svara på tuffa frågor”?

Handlar det förresten bara om partipolitiska åsikter? Får medarbetarna tycka att abort eller vinster i välfärden är fel – eller att den där nya biofilmen som handlar om en svensk kärnkraftsolycka är bra?

Och när det gäller just Sverigedemokraterna; hur påverkas bevakningen av dem av att Public Service faktisk har uppdraget att ta avstånd från bland annat rasism – och att Granskningsnämnden slagit fast att det inte strider mot kraven på saklighet och opartiskhet att kalla SD för ”främlingsfientligt” eftersom de ju är just det?

Gränsdragningen är knappast solklar och förtjänar alldeles säkert en ständig diskussion.

Men det faktum att en chef på Sveriges Radio såg sig nödgad att dra till med en ordentligt grov lögn om en av sina medarbetare för att motivera att han inte får vara med länge, ja det säger nåt om hur ängsliga över var gränserna går Public Service är. Då blir det varken bra radio eller tv.

Mer läsning

Annons