Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Revolution, och sen?

/
  • Protester på Tahrirtorget i Kairo den 30 november 2012 mot president Mursis utökade makt.

Efter revolutionen i Egypten har folket fortfarande inte fått det bättre. Efter folkomröstning om konstitutionen behövs nu reformer.

Annons

25 januari 2011: Som en flodvåg reste sig det egyptiska folket och krävde att diktatorn Mubarak och hans regim som styrt landet i tre decennier skulle avgå.

Sedan Mubarak tvingades bort i februari 2011 har vägen mot demokrati varit krokig. Militären tog över makten tills dess att presidentval kunde hållas i november 2011. Mursi, från det Muslimska Brödraskapet, vann den andra omgången av presidentvalet med knapp marginal över Amer Mussa från den gamla regimen.

Sedan presidentvalet har arbetet med att ta fram en ny konstitution varit i fokus. När Mursi i november presenterade förslaget till ny konstitution och genom ett dekret utökade sin makt var det många som gick ut på gatorna och protesterade.

I den nya konstitutionen nämns kvinnor endast tre gånger och då endast för sin reproduktiva roll. I artikel 10 står det att kvinnan ska balansera sin roll i det offentliga med sin roll i familjen, vad det innebär är inte definierat. Iman Bibars, ordförande för Egyptens största kvinnoorganisation, menar att risken är att det då blir upp till männen att bestämma.

I den nya konstitutionen finns ingen organisationsfrihet och de oberoende fackförbunden befarar de kan komma att bli än mer motarbetade av staten. Många menar att konstitutionen från 1971 är mer progressiv än president Mursis konstitution anno 2012.

Mursi beslutade med två veckors varsel att folkomröstning skulle hållas om konstitutionen och valdeltagandet blev endast 33 procent, 64 procent har röstade ja till konstitutionen och oppositionen förlorade.

Efter folkomröstningen sa El Baradei, koordinator för oppositionen, i en TV-intervju till PBS att konflikten i landet står mellan den välutbildade medelklassen och de outbildade islamisterna.

Cirka 40 procent av landets befolkning är analfabeter och lever under 2 dollar per dag. De är bönder, fiskare, gatuförsäljare, fabriksarbetare och taxichaufförer som sliter varje dag för att få mat på bordet.

Många av dem hade inte möjlighet att rösta eftersom inte har råd att lämna arbetet för att köa i timmar utanför vallokalen.

De har inte fått det bättre efter revolutionen då Muslimska Brödraskapet har för samma nyliberala politik som Mubaraks regim stod för. För dem är diskussionen om religiös kontra sekulär stat mindre viktig, de vill ha politik som förbättrar deras vardag.

Vänsterns uppgift i Egypten är att driva en politik för ett anständigt liv för hela folket och att tala till och med arbetarklassen, istället för att som El Baradei tala om dem på ett nervärderande sätt.

I februari är det nytt parlamentsval. För oppositionen gäller det nu åka ut i landet och möta folket. Bara där vinner man förtroende och möjligheten att utveckla landet.

Jonas Bergström

Mer läsning

Annons