Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Räcker pengarna till allt?

/

Kinesiska är ett viktigt språk. Det är dock inte ett språk som ska jämställas med tyska, franska och spanska i grund- och gymnasieskolan.

Annons

"Fler svenska ungdomar bör läsa kinesiska", lät regeringen, med utbildningsminister Jan Björklund (FP) i spetsen, meddela häromdagen. Att hålla fast vid europeiska språk är gammeldags, förklarades det, så nu ska kinesiskan jämställas med tyska, franska och spanska i grund- och gymnasieskolan.

Det kommer att kosta en hel del pengar att utbilda nya lärare i kinesiska, och det kommer att ta tid innan det finns så många lärare på plats att språket kan bli valbart överallt, men Jan Björklund säger att vi måste tänka långsiktigt och se till att skaffa oss konkurrensfördelar.

Jaha, men då kör vi väl på det då?

Det finns tydligen oändliga resurser att ta av när det gäller den svenska skolan och det verkar inte finnas några begränsningar alls när det gäller hur mycket pengar som kan satsas på språkundervisning i grund- och gymnasieskola och på nya lärarutbildningar. Inget annat ämne kommer att behöva stryka på foten nu när det ska satsas på kinesiska, och antalet lärare i tyska, franska och spanska kommer att förbli oförändrat.

Det får vi i alla fall förutsätta.

Om det inte förhåller sig på detta sätt är det nämligen bara ännu ett exempel på att regeringen återigen varit lite väl snabb när det gäller skolan.

Kina är en växande supermakt och kinesiska kommer med största sannolikhet att bli ett ännu viktigare språk i framtiden.

Och ja, det är bra för Sverige om fler svenskar lär sig kinesiska.

Men kinesiska kan inte jämställas med tyska, franska och spanska i grund- och gymnasieskolan. Inte nu. Inte än. Inte inom överskådlig tid.

Det finns andra språksatsningar som borde stå högre upp på Jan Björklunds prioriteringslista än en reform vad gäller kinesiska. Vad sägs om att börja med världsspråken tyska, franska och spanska? Det är språk som öppnar dörrar i Europa, Syd- och Nordamerika och Afrika, språk som finns i vår närhet och som används av och hos våra största handelspartners, och i länder med vilka vi har stort utbyte. Det är språk som är enklare – och viktigare – att lära sig, och språk som är närmare oss både geografiskt och kulturellt.

Det finns redan i dag alltför många elever som inte har grundläggande kunskaper i något av dessa språk, så innan en satsning på kinesiska genomförs bör en ordentlig uppvärdering av tyskan, franskan och spanskan ske i de svenska grund- och gymnasieskolorna.

Vi ska heller inte glömma bort att de allra flesta elever lämnar gymnasiet med allt annat än tillräckliga kunskaper i engelska för att kunna gå till ett arbete eller högre studier där engelskan är arbetsspråk. Det brukar ibland sägas att de språk man ska försöka lära sig att behärska, efter att man "lärt sig engelska", är "bättre engelska" och "ännu bättre engelska". Det ligger en hel del i detta; det är stor skillnad på den engelska som räcker för att kunna semestra en vecka utomlands och de färdigheter som krävs för att språket ska kunna användas dagligdags i yrkessammanhang.

Och när vi ändå är inne på det här med bra och bättre; varför inte lägga lite mer pengar på "bättre svenska" och "ännu bättre svenska" innan miljoner pumpas in på utbildningar för blivande lärare i kinesiska?

Det går så klart att satsa både på svenska och kinesiska samtidigt. Det går säkert också att satsa på svenska, engelska och kinesiska samtidigt.

Men går det att genomföra en satsning på kinesiska i grund- och gymnasieskolan utan att svenskan, engelskan, tyskan, franskan eller spanskan drabbas i form av minskade resurser eller lägre status?

Nej, det säger sig självt, och det gör också att svaret är givet på frågan om regeringens förslag är lyckat eller inte.

Det finns som synes minst fem språk som det är viktigare att eleverna lär sig innan de ger sig i kast med kinesiska.

Mer läsning

Annons