Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Mest
läst

Priset för ett EMU-ja

Annons
Fredag 15 mars

Priset för ett EMU-ja

Göran Persson kommer att få betala priset för ett folkomröstningsja till EMU.

Det står klart sedan EMU-utredningen presenterades i veckan.



Båda de ledande löntagarorganisationernas ekonomer hade starka reservationer mot det betänkande som lades fram.

De ansåg att utredningens förslag var otillräckliga och underskattade problemen.

Och utan LO och TCO bakom sig är folkomröstningen körd för EMU-förespråkarna.

Alldeles oavsett om vi går med i EMU eller ej står den svenska ekonomin inför ett antal utmaningar. Störst är kanske frågan om hur vi ska klara den påfrestning som ett ökande antal gamla innebär för ekonomin. Samtidigt fortsätter internationaliseringen och därmed också pressen utifrån på skattesatserna för kapital och inkomster.

Oavsett EMU-deltagande gäller kraven på ansvarsfull lönebildning och starka statsfinanser.

Ett EMU-ja innebär dock att nya stabiliseringspolitiska medel måste byggas upp. Dagens åtgärder duger inte längre då penningpolitiken och den egna valutan försvinner. Det var uppgiften att ta fram sådana medel som EMU-utredningen hade.

Kärnan i LO:s och TCO:s kritik är att utredningen inte föreslagit tillräckligt effektiva medel som kan garantera sysselsättningen vid större ekonomiska störningar i Sverige.

Framför allt för kriser i stil med 1990-talets djupdykning. De kanske inträffar så sällan som en gång per 35-40 år. Men då det sker måste beredskapen finnas om inte krisen ska orsaka massarbetslöshet.

LO vill inrätta buffertfonder som ett medel för parterna att mildra effekten av en stor inhemsk störning. Utredningen ställde sig dock kallsinnig till det.

I LO-ekonomen Dan Anderssons särskilda yttrande diskuteras även andra buffertar inom den offentliga ekonomin, till exempel en buffert som utjämnar kommunernas skatteintäkter. På så sätt skulle kommunerna inte behöva dra ner så mycket vid en kraftig störning.

Dan Andersson tror också att utredningen underskattat riskerna med lönebildningen. Redan idag ligger löneökningarna i Sverige ungefär 1 procent över EU-genomsnittet per år.

Vid ett EMU-deltagande försvinner Riksbankens vakande öga och räntevapen. Istället måste regeringen ta ansvaret för stabiliseringspolitiken och parera eventuella överslag i lönebildningen. I det förgångna har regeringen inte varit särskilt lyckosam i den rollen. Vad talar för att den skulle bli det nu?

Slutsatsen för Dan Andersson blir ändå att det med rätt utformad stabiliseringspolitik och lönebildning går lika lätt att skapa hög sysselsättning vid ett medlemskap i EMU som om vi står utanför.

Men det kräver ett antal nya institutioner i den ekonomiska politiken och inte minst förstärkning av arbetsmarknadens institutioner.

Regeringen får alltså räkna med att betala för att ro hem ett LO-ja till EMU. Omställningsförsäkring, bättre arbetslöshetsbuffertar, ökad flexibilitet i utgiftstaket och värdesäkrad a-kassa är några krav som regeringen kommer att möta från LO. Krav som man till stor del måste tillgodose.

Först därefter är det dags för folkomröstning.



Peeter-Jaan Kask

Mer läsning

Annons