Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Politiska utspel på menyn

Jag var sex år gammal första gången jag fick besöka en riktig hamburgerrestaurang.
Det var givetvis Max.

Annons

För alla som växte upp i Umeå på 1980-talet var McDonald’s ungefär lika exotiskt som elitseriebandy och borgerligt maktinnehav. Det var något som fanns någon annanstans. Söderut. Bortom länsgränsen.

Läs mer: Max varnar för oppositionsseger

Mycket har ändrats sedan dess, men Max har lyckats behålla sitt grepp om den norra delen av landet. Det är lite kul att skämta om, särskilt för folk i södra Sverige, som tycks ha svårt att förstå den norrländska vurmen för den av Curt Bergfors grundade hamburgerkedjan. När Dagens Nyheters Fredrik Strage skulle recensera rockbandet Takida konstaterade han exempelvis att "mest av allt påminner Takida om hamburgerkedjan Max – en populär, norrländsk kopia av amerikanskt trams".

Jag kan hålla med Strage om att Takida är trams, men jag tror inte att jag var den ende norrlänningen som blev lite stött av att Max jämfördes med Ångerockarna.

Max är ju Max. Unikt. Eget.

Det är en liten norrländsk enklav av motstånd, milkshake och smältost-dipp i en snabbmatsvärld där utländska storföretag styr.

Max är hamburgerkedjan som överraskat och expanderat när andra företag givit upp. McDonald’s kom exempelvis till Umeå i början av 90-talet, men då veganrörelsen växte sig stor och stark i Norrlands huvudstad lite senare samma decennium, då åkte McDonald’s ut med huvudet före. Max var "det goda alternativet", företaget som gick an även för grönsaksrevolutionärerna, och dessutom hade man ju bestick…

I dag är kommunerna där Max har kvar sin närmast monopolliknande ställning få till antalet – till och med i Umeå har andra hamburgerkedjor etablerat sig och McDonald’s gjort comeback – men familjeföretaget, som numera styrs av Curt Bergfors söner, har fortsatt att växa.

Och numera upprör man folk också.

I ett internt månadsbrev har nämligen Bergfors-sönerna – vd:n Richard och vice vd:n Christoffer – förklarat för sina anställda att det vore en "fullständig katastrof" för branschen och företaget om restaurangmomsen och arbetsgivaravgifterna för unga höjdes. Något som Bergforsarna hävdar sker om Socialdemokraterna och Vänsterpartiet vinner valet.

Är det hotfullt av Max-ledningen att skicka ut ett brev till sina anställda och varna för "stora konsekvenser" för företaget om det blir maktskifte?

Är det värt en uppmaning till bojkott (något S- och V-sympatisörer började prata om i sociala medier under onsdagen) och ett bekymrat "det är olustigt"-uttalande av Jonas Sjöstedt (V)?

Nej, det är möjligtvis värt en nominering till någon PR-gala, där Bergforsarna kan få ett pris för att de lyckats få medierna att börja skriva om restaurangmoms och arbetsgivaravgifter igen. Även företagsledare måste kunna få uttrycka sina politiska åsikter ibland.

Max lär inte sälja färre hamburgare på grund av detta och de anställda på Max lär knappast ändra sitt röstbeteende på grund av månadsbrevet från ledningen. Det sistnämnda gav också Stefan Löfven (S) uttryck för under onsdagen. Diplomatiskt sagt, men ett självklart svar.

Att hårt kritisera Max – och riskera att stöta sig med varenda väljare under 40 i hela Norrland – är inget alternativ, det vet Löfven.

S-ledaren är ju från Örnsköldsvik, där McDonald’s aldrig fick grepp om Max, gav upp kampen och lämnade stan för flera år sedan.

Mer läsning

Annons